Upprördheten över deckardrottningen Camilla Läckbergs nya klinik har präglat den gångna veckan. Karin Svanborg-Sjövall menar att vi ska vara glada över att det finns någon som vill investera i en sönderreglerad vårdsektor, efter Socialdemokraternas vinsthaveri.
Trots att Sverige inte drabbats av vare sig krig, en naturkatastrof eller en epidemi lamslås sjukvården i fem regioner av materielbrist. De ansvariga politikerna kan inte skylla ifrån sig på leverantören: det är regionerna själva som bär det yttersta ansvaret för krisen.
Folkhemmet gjorde oss oberoende av varandra, men förändringen har haft en mörk baksida. När den stora välfärdsstaten har gjort oss mindre beroende av våra nära och kära har vi också blivit ensammare, och ensamhet gör människor olyckliga.
Skattehöjningar kommer inte att lösa välfärdens finansieringsproblem. Det kommer att krävas privat finansiering i form av egenavgifter och försäkringar för att få ekvationen att gå ihop. Det är ett hot mot vänsterns välfärdsmodell, så det är inte förvånande att de som försvarar dagens system skruvar upp tonläget.
Inget politiskt beslut har fattats om att belägga vårdtjänster med moms. Ändå har det skett genom en dom i Högsta förvaltningsdomstolen 2018. Nu riskerar företag att behöva minska eller lägga ned sin vårdverksamhet, eftersom det blir så mycket dyrare att hyra in den personal som behövs. Samtidigt får den offentliga vården en fördel i form av statlig kompensation för momsen.
Cannabisdebatten blossar återigen upp, i samband med de senaste årens legaliseringar. Medicinsk cannabis har fått en särskild status i denna debatt, då det finns ett stort värde i – och en efterfrågan på – smärtlindring. I Sverige verkar dock regering och riksdag sätta moralismen högre.
Skidsemester eller ändtarmsoperation? Det ena låter onekligen mer lockande än det andra. Men för den som är i behov av en operation borde valet ändå falla på ett vårdbesök. Dessvärre anser alltför många att deras nöjen är så viktiga att bortslösade vårdresurser är en rimlig uppoffring från skattebetalarnas sida.
Allt pekar mot att vi i framtiden kommer att utveckla artificiella livmödrar. Risken är dock att reaktionerna blir lika högljudda och ogenomtänkta som reaktionerna på surrogatmödraskap är i dag. Att minska riskerna kvinnor utsätter sig för genom att skaffa barn borde vara det viktigaste, skriver Thea Andersson (L).
De som tecknar privata sjukförsäkringar i Sverige får sällan veta vad de egentligen har rätt till. På sådana grunder är det omöjligt för ett bra, välfungerande komplement till den offentliga vården att växa fram. Politikerna måste släppa sin beröringsskräck för privata vårdlösningar och skapa bättre förutsättningar, skriver läkarstudenten Warda Fatih.
Svensk journalistik är full av exempel på journalister som slarvar med att faktagranska berättelser. Särskilt gäller detta inom vårdfrågor, där det kan räcka med att en patient upplever sig ha fått fel behandling för att kliniken ska hängas ut i media. Ofta frias den – utan att få någon medial upprättelse alls.
Nätläkarna har blivit populära för att de gjort sjukvården lättillgänglig samtidigt som köerna växer på de vanliga vårdcentralerna. I veckan fattar Sveriges Kommuner och Landsting beslut om ersättningarna för digital vård. Om ersättningarna sänks skadeskjuts nätläkarna, men köerna blir kvar.
Tillgång till läkare har alltid varit en bristvara, men det kan ändras nu, genom användandet av artificiell intelligens. AI-läkare kommer ha tillgång till all världens medicinska kunskap och finnas tillgänglig gratis, hur mycket du vill, dygnet runt. Nätläkarna är första steget i den riktningen, men är bara början på en digital hälsorevolution.
Den paternalistiska staten skapar en upplevelse av att vi inte kan ta hand om oss själva, vilket ökar behovet av sjukvård. Tillsammans med ökande och orimliga krav på tillgänglighet, skapas felaktigt bilden av en otillgänglig primärvård, till höga kostnader för samhället.
I vaccinationsdebatten står individens autonomi mot samhällets säkerhet. Medicinska vidskepligheter kan man ägna sig åt privat, men vill man delta i samhället – exempelvis skicka sina barn till skolan – kan man inte välja att sprida sjukdomar.
Kan inte primärvården uppfylla sitt uppdrag utarmas det offentliga. Orsaken är inte att marknaden fått styra, utan att den begränsats av detaljstyre som urholkat patientens egenansvar och gjort vårdutbudet omöjligt att anpassa efter individens behov, skriver sjukhusstyrelseordföranden Warda Fatih och underläkaren Isac Riddarsparre, båda aktiva i Centerstudenter.
I sin granskning av den digitala sjukvården förbiser SVT orsaken till nätläkarnas popularitet. Det är den ordinarie vårdens misslyckande med köer och dålig tillgänglighet som ligger i grunden för de digitala vårdbesökens popularitet.
Landstingen är inte lämpade att sköta sjukvården. Administrationsbördan och kostnaden för byråkratin är bara en del av problemet; därtill kommer politiker utan expertkunskaper om vård som i stället driver politiskt korrekta krav på policyproduktion och värdegrundstänk. Såväl landstingen som SKL borde läggas ned för vårdens bästa, skriver Torsten Sandström, professor emeritus i civilrätt vid Lunds universitet.
Systemet för offentliga upphandlingar placerar sjukvården – framför allt de privata utförarna – i en rävsax. Ersättningen styrs på sätt som sänker kvaliteten i vården, genom att skapa incitament för att skicka patienter till sjuksköterskor hellre än till läkare och undvika dyrare mediciner. Den offentliga finansieringen behöver ersättas av en marknad.
Kristdemokraternas kris, vinster i välfärden och Reepalus bluff, vårdköer, män på BB och de bästa dödsmetallskivorna.
Allt tyder på att den nya sjukvårdsskatten i dag godkänns av Sveriges riksdag. De som hade kunnat bilda en skyddande majoritet väljer i stället att lägga ned sina röster, och gå till historien som en frivillig minoritet. Väljarnas dom lär bli hård.