Toryn som överger Thatcher
Två år efter sin historiskt stora valseger kan Boris Johnson mycket väl vara politikern som sätter punkt för Thatcher-eran i brittisk politik.
Två år efter sin historiskt stora valseger kan Boris Johnson mycket väl vara politikern som sätter punkt för Thatcher-eran i brittisk politik.
För ett år sedan föll den röda muren och Storbritanniens politiska karta färgades blå. Smedjans chefredaktör Svend Dahl skriver om hur Boris Johnson och det Konservativa partiet fick Labours tidigare kärnväljare att överge sitt gamla parti.
I dag lämnar Storbritannien EU. Det kommer att bli tomt. Men Storbritanniens utträde är också en signal om att väsentliga frihetliga värden kan stå på spel för Sverige. Är det dags att föra ett samtal om huruvida klassiskt frihetliga värden i Sverige främjas bäst i eller utanför EU?
Det är inte Brexit vi borde oroa oss för, utan alternativet, menar journalisten och författaren David Goodhart. Värderingssprickan mellan vad han kallar anywheres och somewheres är orsaken till att britterna röstade för Brexit från första början, och den kommer att bli betydligt värre om inte det politiska etablissemanget för en gångs skull ger vika för resten av Storbritannien.
Det brittiska folket röstade för att lämna EU och parlamentet röstade för att följa deras vilja. Nu låtsas Brexitmotståndarna som om ett nej till EU inte alls är ett nej, och gör allt för att hindra folkviljan från att få genomslag. Premiärminister Boris Johnson har att välja mellan att svika parlamentet och att svika väljarna.
Boris Johnson kämpar för att uppfylla vallöften och genomdriva det brittiska folkets vilja så som den uttryckts såväl i folkomröstningen som i parlamentariska omröstningar. En rad parlamentariker sätter sig på tvären, även i hans eget parti. Obstruerandet mot genomförandet av Brexit är en demokratisk travesti, skriver Daniel Åkerman, statsvetarstudent i Uppsala.
Efter åratal av åsiktskorridorer, intersektionell genuspolitik, rasifieringsdebatter, trendiga och räddhågsna friskrivningar och icke-tyckanden i svensk politik så är det inte utan att man längtar efter en glad liberal. Och då menar jag inte en uppsluppen folkpartist, om nu någon sett en sådan, utan en framtidsoptimistisk marknadsliberal.
Brexitkampanjen förenade klassiska liberaler med populister, men i dag ser de senare ut att ha vunnit och de förra försvunnit. Storbritannien utanför EU kommer av allt att döma inte att präglas av frihet, utan av protektionism och vänsterpolitik, skriver Mårten Viberg, internationell forskningsassistent hos Liberal Democrats.
I dagens ständigt tätare union anses man ofta vara emot Europa så fort man ifrågasätter EU:s maktexpansion. Det är en falsk verklighetsbild. Man måste inte vara positiv till unionens utveckling bara för att man är Europavän; tvärtom bör man fråga sig vilken sorts Europa dagens EU egentligen leder till, skriver Carl-Johan Westholm, doktor i statsvetenskap.
Det är omöjligt att förena löftet om att ”Take Back Control” som Brexit-förespråkarna lovade inför folkomröstningen 2016 med behovet av ett övergångsavtal med EU. Avtalsutkastet för Storbritanniens EU-utträde visar att Brexit är lättare sagt än gjort.
Brexit blir så dåligt att Storbritannien måste få ändra sig, skriver Liberal Democrats tidigare partiledare Nick Clegg i en ny bok. Det är en övertygande kampskrift för EU-vänliga liberaler, men för att övertyga den ljummet intresserade mittenväljaren krävs mer, skriver Mikaela Hellman.
Det är inte bara det konservativa partiet som ser ut att vinna på extravalet i Storbritannien. Även de EU-vänliga mittenliberalerna Liberal Democrats har vind i seglen. Går det att locka väljare med ett öppenhetsbudskap i ett land som röstat för Brexit, så går det i Sverige också, skriver Mikaela Hellman, forskningsassistent på Liberal Democrats internationella kansli.
I går utlyste Theresa May extraval i Storbritannien. Den 8 juni går britterna till valurnorna. Premiärministern betraktar varje röst på det konservativa partiet – och det kommer att bli många – som ett starkare mandat för Brexit-linjen. Hon glömmer att en röst på Tories lika gärna kan vara en röst mot de andra partierna, som tummen upp för henne själv.