Man måste vara endera feg eller missunnsam för att försvara värnskatten, våldet som drabbar medelklassen börjar bli ett allvarligt samhällsproblem, de gula västarnas demonstrationer i Frankrike är en naturlig konsekvens av Macrons pojkbandsliberalism, och icke-rökare borde ställa sig på rökarnas sida i frågan om rökförbudet.
När medelklassen börjar frukta för sin egen säkerhet riskerar vi en utveckling mot ett allt repressivare samhälle. För den som varken vill leva i ett laglöst land där kriminella sätter dagordningen eller i en polisstat är det angeläget att nästa regering prioriterar brottsbekämpningen. Då måste också både myndigheter och media sluta skyla över utvecklingen.
I det svenska rättssystemet tas påfallande stor hänsyn till kriminella. Samtidigt verkar de flesta vara mer benägna att känna sympati med brottsoffer än förövare. Om lagen och dess utövare inte har tillräckligt stöd i det allmänna rättsmedvetandet har vi ett problem. Det är brottsoffret, inte den som väljer att begå brott, som det är synd om.
I Malmö tvingar kommunen skattebetalarna betala för att kriminella ska kunna leva liv som för många andra är långt utom räckhåll. De som ställer sig utanför lagen blir bättre behandlade än de som håller sig innanför den. Systemet gör det mer lockande att vara kriminell än att hålla sig innanför lagens ramar.
Enligt en ny studie är sambandet mellan drogbruk i tonåren och kriminalitet senare i livet ytterst litet. Däremot finns det anledning att misstänka att den som en gång har placerats på fel sida av lagen kan komma att begå fler brott. Ironiskt nog kan alltså förbudet mot knark ur ett kriminalitetsperspektiv vara farligare än knark.
Det senaste året har gängvåldet och en allt brutalare kriminalitet närmat sig medelklassens tidigare trygga områden. I Stockholm har lokalpressen rapporterat om en våg av brutala rånöverfall i människors bostäder. Nyligen kidnappades en 16-årig pojke och misshandlades tills föräldrarna betalade en lösensumma. Förmår inte rättsstatens institutioner hantera detta kommer det att få omfattande konsekvenser, socialt, ekonomiskt och inte minst politiskt.
En sexårig pojke var nära att utvisas när hans mamma dog, trots att hans morföräldrar i Sverige var beredda att adoptera honom. När det gäller personer utan asylskäl eller dömda brottslingar är det svenska rättsväsendet däremot betydligt mindre nitiskt.
En våg av överfallsrån i människors hem i Stockholms norra förorter, och närmast militärt organiserade bilbränder i Västra Götaland är ett stresstest för rättsstaten. Det pågår en maktkamp om territoriell kontroll i många svenska städer, och just nu ser staten ut att förlora. Agerar inte de ansvariga för att få bukt med problemen här och nu väntar än mer skrämmande scenarier runt hörnet.
Skandinavien har länge varit känt för sin avvikande syn på brott och straff. Men klyftan mellan retorik och verklighet vidgas i en av Sveriges paradgrenar: den progressiva kriminalpolitiken, menar Asle Toje.
När politiker föreslår förbud mot skottsäkra västar vill de hellre tysta varningsklockorna än lyssna på dem. Det verkliga problemet är skjutningarna, och så länge de äger rum måste människor få skydda sig.
När vi talar om brottslighet glömmer vi ofta att privata företag både är väldigt utsatta – och en del av lösningen. Utsattheten för brott är hög, och hela 85 procent av svenska företag betalar för privata säkerhetslösningar. Vi behöver inte vänta in politiska beslut för att uppnå ett tryggare Sverige, skriver Nima Sanandaji.
Sverige har gått från ett relativt homogent till ett väldigt heterogent land, och övergången har varit skakig. I en ny bok beskriver Lars Åberg Sveriges integrationsproblem och skådar den humanitära stormakten i sömmarna.
Att med hjälp av övervakning och statistik kartlägga grupper som riskerar att hamna i kriminalitet kan verka som en bra idé. I själva verket kan det komma att få ytterst oönskade konsekvenser.
DEBATT. Om inte Sverige håller fast vid vår restriktiva hållning visavi kameraövervakning riskerar vi en brittisk situation där kameror i det offentliga rummet är mer regel än undantag. Där vill vi inte hamna, menar Pontus Almquist, liberal debattör.
Amir Sariaslan har gjort sig ett namn som kontroversiell forskare på kollisionskurs med Sveriges kriminologer. Enligt honom handlar kriminalitet i Sverige inte om utsatta områden eller fattigdom, utan snarare om ärftliga egenskaper och individspecifika riskfaktorer. Smedjan har träffat honom för att tala om brott, statistik, åsiktskorridoren i akademin och varför han till slut gav upp och bytte forskningsfält.
Rättegången mot terroristen på Drottninggatan pågår för fullt. Terrorexperten Magnus Ranstorp varnar för nya dåd nu när svenska IS-anhängare är på väg hem från sin mordräd i Mellanöstern. Och utrikesminister Margot Wallström tar krafttag mot den kvinnliga underrepresentationen på Wikipedia.
Det blir allt vanligare att elever attackerar lärare. Utvecklingen är obehaglig, men kan inte komma som en överraskning för den som följt utvecklingen i skolan. Den pedagogiska strategi som har fråntagit lärarna all auktoritet har också gjort dem till lovligt byte för elever som vill hävda sig.
Samtidigt som det grövre våldet eskalerar och sprider sig från utanförskapsområden till medelklassens kvarter prioriterar polisen lättuppklarade brott som narkotikabrott och trafikbrott. Trots att rikspolischefen talar om en ljusning pekar statistiken åt andra hållet. När poliser lämnar yrket på löpande band börjar medborgarna organisera sin egen säkerhet.
MALMÖ DEL 3. Kriminalitet, antisemitism och våld präglar Malmö. Samtidigt försöker staden ihärdigt marknadsföra sig som ett blomstrande kulturcentrum. Den allt tydligare segregationen, där parallella samhällen har tillåtits etablera sig i toleransens och integrationens namn, håller på att slita isär Malmö.
MALMÖ DEL 2. På kort tid har staden drabbats av flera grova våldtäkter, en del i en större våldsvåg. Men polisen har inte resurser nog, och rättsväsendet är dåligt utrustat när många av brottslingarna är minderåriga.