Den trygga tillvaro som vi har vaggats in i är en unik företeelse i människans historia. Värmeböljan och skogsbränderna är en påminnelse om att Sverige håller på att bli ett normalt land med normala förtjänster och normala problem – och att det är upp till politiken att prioritera dessa framför att lägga pengar på låtsasprojekt.
När det brinner i skog och mark är tid och avstånd avgörande faktorer. Därför är det problematiskt att Sverige inte införskaffade ett eget brandbekämpningsplan som kunde sättas in i ett tidigt skede. Experiment på 1990-talet visade att en sådan investering skulle ha varit samhällsekonomiskt lönsam. Att kommunerna flyttat räddningstjänsten från landsbygden till städerna försvårar också brandbekämpningen.
I nionde avsnittet av Smedjanpodden tar sig Smedjans redaktörer an den årliga svenskhetsdebatten. Perioden mellan nationaldagen och midsommarafton präglas traditionsenligt av infekterade diskussioner om vem som är svensk och inte.
I händelse av krig förväntas svenskar bjuda motstånd till sista blodsdroppen. Faktum är att svenska staten inte ens kan kapitulera. Varje meddelande av sådan karaktär är nämligen att betrakta som falsk, enligt statens egen information till medborgarna. Detta oerhörda budskap har nyligen nått de flesta svenska hem i en liten informationsbroschyr.
Att inte förbereda sig på att klara sig själv vid en krissituation är att lägga ett stort ansvar på omgivningen. När fullt friska, kapabla vuxna inte har någon som helst personlig krisberedskap planerar de i själva verket att ta resurser i anspråk från dem som behöver dem bättre. Det är den som inte preppar utan åker snålskjuts på andra som är den verkliga egoisten.
Från att ha betraktats som suspekt har prepping och krisberedskap blivit ord på snart sagt allas läppar. Anna-Maria Stawrebergs Prepping är ännu en bok som surfar på preppingtrenden. Tyvärr gör det snäva formatet och den hårda redigeringen att innehållet känns tunt och rumphugget. Den som kan det minsta om krisberedskap får inte med sig mycket nytt.
INTERVJU MED EN SVENSK PREPPER. Stockholm är det sämsta stället att bo på vid en större samhällskris. Du bör alltid ha mat och vatten hemma så att du klarar dig minst fem dagar utan hjälp. I en tid då det säkerhetspolitiska läget ter sig allt allvarligare och myndigheterna får allt svårare att leverera den samhällsservice som skattebetalarna förväntar sig har fler börjat se om sin egen beredskap. För vissa har det blivit en livsstil. Smedjan har träffat Anders, en av Sveriges största preppingbloggare.