Den brittiska regeringen har återinstallerat den konservative filosofen Roger Scruton som ordförande för en bostadskommission, en post från vilken han fick sparken efter en smutskastningskampanj från vänster. Det är hög tid att också den svenska borgerligheten slutar låta vänstermegafoner definiera vem som ska få komma till tals i offentligheten.
Två brandmän får skadestånd efter att ha nekats anställning hos Södertörns brandförsvarsförbund på grund av att de kritiserat arbetsgivarens värderingar i rekryteringsprocessen. Det är en värdegrund som förtjänar att ifrågasättas. Räddningstjänstens fokus på identitetspolitik och genus är ett problem.
Allt fler användare lämnar Facebook sedan plattformen blivit mer aktivistisk och maktfullkomlig. Facebooks monopolställning har krympt offentligheten och gett allt för stor makt åt den mobb som vill tysta oliktänkare. Kan MeWe vara plattformen som utmanar Facebooks dominans?
I takt med att humanistiska utbildningar vid universiteten teoretiseras, politiseras och likriktas växer en motrörelse fram på nätet, med intellektuella som drar storpublik. Genomslaget för företeelser som The Intellectual Dark Web vittnar om en längtan efter ett öppnare debattklimat, där sanningssökande är viktigare än politisk aktivism.
En lokal KD-förening har skapat rubriker i riksmedia genom att dela skämtteckningar om Centerpartiet. Återigen blir det tydligt att makthavare behöver lära sig att skilja skämt och kritik från hat.
King's College i Cambridge plockar ned Sovjetflaggan som hänger i baren – men inte för att följa collegets egna riktlinjer om fred, människovärde och mänskliga rättigheter, utan för att en grupp studenter känner sig obekväma av den. Känsloargumenten har kommit att väga tyngre än förnuftsargument, och det är en utveckling bara tyranner vinner på.
Kulturkriget handlar inte i första hand om kultur och identitet, det handlar om makt och självbestämmande. På ena sidan står ett etablissemang som distanserat sig från merparten av medborgarna genom att söka pådyvla dessa en radikal agenda som få efterfrågar. På den andra står en brokig skara som motsätter sig att få en sådan nedkörd i halsen. Vinnare är de politiska entreprenörer som förmått profitera på missnöjet.
De borgerliga partierna röstar alla för att omvandla licensavgiften till en public service-skatt, trygga rum verkar påfallande otrygga och trots handelskrig och ekonomiska sanktioner bryr sig folk fortfarande inte särskilt mycket om frihandel.
För många av oss är trygga rum allt annat än trygga. Där ingen ska behöva höra något som kan kränka eller provocera henne är man kanske trygg att vara vem man vill, men inte att tala fritt. Vad som behövs i samhället är motsatsen: utrymmen där man kan utöva sin yttrandefrihet och säga sin mening utan rädsla för att bli utpekad och uthängd.
Lättkränkthet, osjälvständighet och ett instinktivt motstånd mot yttrandefrihet präglar den generation som i dag läser vid universiteten. Det är inte bara ett akademiskt problem, utan ett kulturellt – och skulden ligger till stor del hos överbeskyddande föräldrar, skriver Greg Lukianoff och Jonathan Haidt i en ny bok. Men även om det är en förklaring, vilar huvudansvaret fortfarande på dem som försöker hindra andra från att tala.
Europadomstolens uppmärksammade dom, där Österrikes beslut att bötfälla en kvinna för att hon uttryckt sig provocerande om profeten Mohammed, var i själva verket rimlig. Även om den österrikiska domen är förkastlig, är det bra att Europadomstolen lämnar ett stort tolkningsutrymme kring Europakonventionen; annars skulle det innebära en problematisk överstatlighet, skriver Fredrik Hultman. Blanche Jarn svarar direkt.
Förra veckan fastslog Europadomstolen att man yttrandefriheten inte omfattar provocerande uttalanden om profeten Muhammed. Det förefaller allt mer som att yttrandefriheten i Europa har reducerats till en teoretisk konstruktion. I praktiken smäller rätten att slippa bli konfronterad med åsikter man ogillar högre.
SVT lär barn att yttrandefrihet innebär att man får säga vad man vill så länge man inte är taskig. Det är fjärran från vad yttrandefrihet egentligen innebär. I ett fritt samhälle har man rätt att säga otrevliga, provocerande och till och med elaka saker – och det är ett problem att allt färre erkänner den rätten.
DEBATT. Konstfack tackade nej till ett Almedalsseminarium med Svenska Evangeliska Alliansen på grund av organisationens värdegrund, samt att undvika att ”hamna i scenarier där olika sanningar ställs mot varandra”. Det är djupt problematiskt att en av Sveriges viktigaste kulturskolor behandlar en kristen organisation som oberörbar, skriver SEA:s generalsekreterare Olof Edsinger.
En uppmärksammad låt av artisten Mr Cool har väckt krav på att stötande musik ska censureras bort. Problemet är bara att sådan lagstiftning endera skulle bli verkningslös eller inskränka yttrandefriheten. Kanske borde man snarare ignorera sådant material än ge det uppmärksamhet, om man nu vill minska spridningen, skriver Marcus Björk, vice ordförande i FMSF.
Identitetspolitiken gör studenter till ”Stepford wives”, våldtäktskultur existerar inte vid campus, antimobbningkampanjer har gått för långt och det är oroande att dagens unga dricker och röker allt mindre. Möt Brendan O’Neill, redaktör för den brittiska webbtidningen Spiked, som menar att vi inte bara har en rätt att provocera, utan en skyldighet.
På ett studentflak hängde några studenter en banderoll som driver med #Metoo-kampanjen, och såväl kvällstidningarna som rektorn reagerade som om himlen rasat ned över dem. Sverige skulle må bra av en lite mer avslappnad attityd till skämt.
Grattis på grundlagsdagen, Danmark. På två viktiga punkter har vårt sydvästliga grannland lyckats bättre än Sverige: yttrandefriheten, och borgerligheten. Men ännu finns det tid att lära av det danska exemplet.
Författaren Joanna Williams lämnade sin universitetstjänst för att kunna skriva en kritisk bok om feminism. Smedjan träffar henne för att tala om yttrandefrihet, trygga rum, identitetsvänsterns nya vokabulär och varför censurviljan och konsensuskulturen egentligen sprids från just universiteten.
Till slut har förslagen om att ändra i grundlagen väckt debatt. Yttrandefriheten ställs mot integritetsskyddet, och det föreslås att information ska vara tillgänglig i ”traditionell journalistisk verksamhet” men inte för gemene man. Krister Thelin skriver att grundlagsändringen måste omarbetas; som den ser ut nu duger den inte.