Smedjan firar ett år och ser tillbaka på ett år av framgångar. Nu blickar vi fram mot ett valår och ett medielandskap i hastig förändring. Medan övriga samhällsdebattörer ställer in sig på att driva valrörelse rustar sig Smedjans redaktion för att vara deras dåliga samvete.
När Finland låter sina medborgare köpa starköl i mataffären springer Sverige med kritik till EU, av omsorg för den finska folkhälsan. Men den finska folkhälsan är finländarnas egen angelägenhet, och EU ska inte fungera som klagoforum för förbudsivrare.
Miljözoner och gator med dubbdäcksförbud kommer vare sig att rädda planeten eller göra luften renare att andas. Marknaden och teknikutvecklingen driver på för miljövänligare och hälsosammare trafik, samtidigt som politiker och opinionsbildare kämpar för att inskränka vår frihet.
De nylanserade etableringsjobben är bara ännu en lönesubvention. Arbetsgivarsidan är grundlurad och det är bara att gratulera LO och regeringen, skriver Siri Steijer.
Kristdemokraterna är i en djup kris. Väljarstödet är tillbaka på 1980-talets nivåer. Paradoxen är att detta sker samtidigt som etiska och religiösa frågor tar större plats än någonsin tidigare i svensk debatt. Ska KD åter bli relevanta är det dessa frågor man behöver söka strid i, skriver Andreas Johansson Heinö.
Kommuner med dålig ekonomi kan fortsätta slösa på andras bekostnad. Sjukvård, skola och omsorg är överbelastade samtidigt som miljarder spenderas på oansvariga kommunpolitikers favoritprojekt. Det kommunala utjämningssystemet måste sluta möjliggöra slöseri och börja gynna dem som tar ansvar.
Facebook och de stora mediehusen försöker ta krafttag mot falska nyheter. Men kampen de ger sig in i handlar om trovärdighet, och varken mediehusen eller Facebook åtnjuter något stort förtroende. När den som drar gränsen mellan falska och äkta nyheter själv är tendentiös, är risken att resultatet i stället blir ett instrument för att tysta avvikande åsikter.
Problemet är inte bara att debatten om vinster i välfärden förs på fel sätt. Det är också fel sak vi diskuterar. I stället för att dividera om offentlig respektive privat regi, måste vi ifrågasätta det större systemet. Den skattefinansierade välfärdsmodell vi i dag tar för given förtjänar att ifrågasättas.
I den svenska kulturpolitiken talar man gärna om armslängds avstånd mellan politiker och tjänstemän. I verkligheten handlar det snarast om armkrok. Den tydligaste företrädaren för detta symbiotiska förhållande är Kulturrådets generaldirektör Staffan Forssell, som i Svenska Dagbladet meddelat att han är beredd att driva vilken agenda som helst som politiken lägger i hans knä.
Manliga Uber-chaufförer tjänar mer än sina kvinnliga kollegor, och det har ingenting med att diskriminering att göra. Ny forskning visar att lönegapet beror på olika sätt att köra. Att diskriminering måste ligga bakom skillnader mellan grupper är en myt.
Det är rätt att granska och kritisera turerna runt upphandlingen och byggandet av Nya Karolinska Sjukhuset. Men att använda statens utredningsmuskler för att bedriva partipolitik, som Magdalena Andersson och Annika Strandhäll gör, är direkt olämpligt. På sikt kan det skada förtroendet för hela utredningsväsendet.
Rättegången mot terroristen på Drottninggatan pågår för fullt. Terrorexperten Magnus Ranstorp varnar för nya dåd nu när svenska IS-anhängare är på väg hem från sin mordräd i Mellanöstern. Och utrikesminister Margot Wallström tar krafttag mot den kvinnliga underrepresentationen på Wikipedia.
Billiga, subventionerade lägenheter reserverade för ekonomiskt utsatta är på väg att bli verklighet i Sverige. Alla tecken pekar på att offren för den nya bostadspolitiken blir medelklassen.
Även om dagens Vänsterparti delvis distanserat sig från sitt totalitära förflutna visar såväl symbolspråket som de framlagda förslagen vid kongressen på att partiet inte är ett parti som andra. Att identitetspolitikerna segrade över partiledningens linje säger också något om de interna konflikter som sliter sönder partiet.
Extratjänsterna – helsubventionerade anställningar i offentlig sektor – beskrevs som en framgång. I själva verket visar de sig ha gynnat personer med minst gymnasial utbildning snarare än dem längst från arbetsmarknaden. Trots det har regeringen nu avsatt en halv miljard kronor för att muta kommuner att införa ännu fler extratjänster.
Skolinspektionen har granskat förskolans arbete med jämställdhet. Bland annat visar det sig att personalen inte är tillräckligt bra på att styra den fria (?) leken i en genuspedagogisk riktning. Det talas om att skapa möjligheter för barnen, men mellan raderna tonar en auktoritär brist på respekt för den fria viljan fram.
Regeringens samtyckeslag är inte bara plakatpolitik, den riskerar att försvaga rättsläget. Få problem låter sig lösas med hårdare lagstiftning, men ändå envisas politiker med att försöka. Vad är det egentligen regeringen försöker åstadkomma med samtyckeslagen – åtgärda våldtäktsproblemen, eller åtgärda sina egna opinionssiffror?
Dan Eliasson, ökänd rikspolischef, har äntligen avlägsnats från sin post. Bra för polisen, men i stället för att permanent svartlista honom från chefspositioner ger Socialdemokraterna honom en ny myndighet att chefa över. Och problemet är ännu större än bara Eliasson: Socialdemokraternas måste sluta utse chefer baserat på partilojalitet, och börja intressera sig för kompetens.
Framtidens bilar är tysta, miljövänliga och billiga. Ingenting tyder på att efterfrågan på bil kommer att minska när elbilar och förarlösa bilar kommer på bred front. Skall Stockholm kunna fortsätta att växa behöver infrastrukturen anpassas till de nya förutsättningarna.
Få verkar begripa vad regeringens vinstförslag går ut på. Självaste statsministern har misslyckats med att beskriva det korrekt. Det mesta talar för att själva syftet är vilseledning: Ju lättare det blir att förstå regeringens förslag, desto tydligare skulle det bli hur extremt radikalt det faktiskt är.