Ansvarsutkrävande när det gäller statsrådens tjänsteutövning är svagt utvecklat i den svenska politiska kulturen och i den svenska förvaltningsmodellen. Varje gång det inträffar en händelse som ligger något utanför det normal, visar systemet sin svaghet. Vi behöver stärka ansvarsutkrävandet i vårt politiska system.
Tidningen Dagens ETC hävdar i en artikel som Jonas Sjöstedt hänvisat till att kända svenskar med stora kapitalinkomster kan betala så lite som 12 procent i skatt. Timbros chefsekonom Jacob Lundberg har granskat siffrorna närmare och kommit fram till att anledningen till att skatten ser låg ut sannolikt är att utländsk skatt som betalats på samma inkomst inte syns i de offentliga beskattningsuppgifterna.
När staten tycker att det är viktigare att upprätthålla alkoholmonopolet än att upprätthålla lag och ordning minskar inte bara medborgarnas incitament för att betala skatt, risken blir också överhängande att de börjar att ta lagen i egna händer. När myndigheterna lämnar walk over är det rationellt av medborgarna att själva sörja för sin säkerhet. Men det är vad makthavarna fruktar allra mest.
SSU har gjort en hemsida som ser ut att tillhöra Svenska kyrkan. I princip varnar den för sverigedemokratiskt inflytande i kyrkan. Samtidigt varnar Sverigedemokraterna för socialdemokratiskt inflytande. Båda har rätt: Varken SD, S eller något annat politiskt parti bör styra över Svenska kyrkan.
I det digitala samhället sätter vi alltför stor tillit till möjligheten att hitta information om vad vi behöver göra på nätet. Problemet är att digitala system är känsliga för angrepp, och slås de ut vet vanliga medborgare inte tillräckligt mycket om hur man ska agera. Samhällets beredskap är inte bara för låg, den bygger på godtrogenhet.
Varför hamnade skövlingen av Hamburg i skuggan av rapporteringen om några tiotal nazisters närvaro i Almedalen? De svenska mediernas och partiernas ovilja vid att markera mot våldsvänstern är ett problem, som riskerar att gynna precis de grupperingar man säger sig vilja bekämpa.
Oron för populismens frammarsch och ökande politisk polarisering har varit dominerande teman under årets politikervecka på Gotland. Det talas om den svenska konsensuskulturens död, men mycket tyder på att vi i själva verket ser övergången till en ny konsensus.
EU var ett verktyg för dem som ville se fria människor på fria marknader. I dag är det i stället fackförbunden som talar om EU som ett redskap för att uppnå sina mål. Att fackrörelsen blickar mot unionen när dess eget inflytande sjunker borde få alla varningsklockor att ringa.
Riksidrottsförbundet får två miljarder kronor varje år – och med pengarna kommer politiken. Det som borde vara en del av civilsamhället, byggt på frivillighet och gräsrotsrörelse, går i stället i det offentligas ledband.
Med en ny vapenlag som gör privata vapenägare till en del av totalförsvaret, rundar det tjeckiska parlamentet EU:s nya vapendirektiv. När debatten om den inhemska implementeringen av direktivet nu börjar i Sverige bör frihetligt sinnade politiker inspireras av det tjeckiska exemplet.
På lördag blir din dator, mobil, TV, spelkonsol, tvättmaskin, mikrovågsugn och så vidare dyrare. Ibland nästan 400 kronor per produkt. Ännu en gång vill staten ändra ditt konsumtionsmönster, och förmodligen kommer det ännu en gång att få oönskade konsekvenser.
Sju svenska flygplatser hotas av nedläggning på grund av regeringens flygskatt. Karin Svensson Smith (MP) kommenterar att det är bra om de tvingas lägga ned. Vad Miljöpartiet ständigt glömmer bort är att en överväldigande majoritet av väljarna inte är miljöpartister, och inte vill leva som miljöpartister heller.
Inom både socialdemokratin och inom Svenska kyrkan tycks ledande företrädare ha svårt att acceptera den åtskillnad mellan kyrka och stat som formellt ägde rum för sjutton år sedan. När Stefan Löfven som statsminister börjar uttala sig om kyrkans inre angelägenheter blir det pinsamt tydligt att separationen inte sjunkit in bland ledande socialdemokrater.
Mats Johansson, tidigare vd för Timbro, och grundare och ordförande för tankesmedjan Frivärld, avled plötsligt och oväntat på midsommardagen. Han lämnar ett stort tomrum efter sig, som en uppskattad kollega, en oefterhärmlig försvarspolitisk debattör och en älskad familjefar. Under sitt alltför korta liv satte han avtryck i svensk politik som kommer fortsätta prägla svensk utrikespolitik för lång tid framöver.
Större resurser till polisen i all sin ära, men de måste användas på rätt sätt. I en tid då antalet poliser är huvudfokus riskerar vi att glömma andra viktiga framgångsfaktorer. Att tillsätta fler poliser till en redan dysfunktionell organisation räcker inte.
Alkoglassutredningen tycker att alkoholhaltig glass ska regleras på samma sätt som alkohol. Regeringen vill ge Systembolaget monopol på den femprocentiga glassen, men vill man harmonisera lagstiftningen borde man låta mataffärerna sälja starköl, inte förbjuda dem att sälja alkoglass.
Det är fel att tillåta Nordiska Motståndsrörelsen att medverka under Almedalsveckan. Men det är inte första gången svensk offentlighet visar en anmärkningsvärd tolerans mot nazister, skriver Andreas Johansson Heinö.
På senare år har det gång på gång uppdagats hur tjänstemän inom offentlig sektor använt sina uppdrag för att driva sin egen agenda. Senast i raden är Södertörns Tingsrätt som upplåtit sitt officiella twitterkonto till opinionsbildning.
När statliga myndigheter årligen pumpar ut hundratals miljoner i vad man påstår vara stöd till civilsamhället skapar man i själva verket någonting helt annat. I stället för ett vitalt och spänstigt civilsamhälle som kan fungera som en motvikt till statens maktutövning, har vi fått ett träsk av bluffmakare och megafoner för överhetens ideologi.
I år har nästan 400 poliser lämnat sina jobb, 51 av dem i huvudstaden. I söndags förmiddag patrullerades Stockholms innerstad bara av 14 poliser. Läget är akut, och i ett land med en statsbudget på 964 miljarder kronor måste man fråga sig: Vad är egentligen viktigare än att ordningsmakten fungerar?