En majoritet av dem som lever i Stockholm, Göteborg och Malmö vill bo i småhus; en minoritet vill bo i lägenhet. De allra flesta vill äga sin bostad, medan få vill hyra. Ändå driver politiken sedan årtionden på för fler hyresrätter och ett underskott på de boendeformer som människor efterfrågar. Trots att betydligt mer tättbefolkade länder som Belgien och Danmark har visat att det går att bygga sådant som människor efterfrågar.
Den bostadspolitik som regeringen upprätthåller har gjort hyresrätter till en sällsynt lyxvara, medan bostadsrätter tar år att spara ihop till. För många är det enda alternativet att köpa ett hyreskontrakt svart. Nu vill regeringen införa fängelsestraff på det – samtidigt som den inte ger folk något annat val. Det är politik när den är som allra mest oetisk.
Samtidens vurm för förtätning utgår från en föreställning om att det skulle vara platsen i sig som är av betydelse, inte de egenskaper som finns kopplade till den befintliga bebyggelsen och verksamheten som bedrivs där. Ironiskt nog riskerar alltför okänslig förtätning att just de egenskaper som gör en plats attraktiv går förlorade. I stället för att bygga sönder populära stadsdelar bör vi ta fasta på vad som skapar attraktiva platser och bygga fler av samma slag.
Bostadskön i Stockholm är nu så lång och långsam att miljonprogrammen vid Järvafältet kräver ett decenniums väntan. I brist på alternativ söker sig folk till den svarta marknaden. Det kan vara början till slutet för dagens förmedlingssystem.
Arkitekturdebatt: Att moderna hus ofta är dåliga beror inte på stilen, utan på bristande kvalitet. Det menar arkitekten Anna Björklund i en replik på intervjun med Albert Svensson. Albert Svensson svarar direkt.
Varför byggs det så fult? Trots att de flesta människor föredrar klassisk arkitektur byggs det nästan bara modernism i Sverige. Medan den klassiska arkitekturen är på frammarsch i världen över är den modernistiska likriktningen i Sverige kompakt. Smedjan har träffat en av Sveriges få klassiska arkitekter för att ta reda på varför.
En statlig utredning vill stärka hyresgästernas ställning trots att den redan är väldigt stark. På sikt skadar det inte bara fastighetsägarna och alla dem som står i bostadskö, utan även hyresgästerna själva. De enda som gynnas är de politiker som kan skjuta obekväma reformer på framtiden.
Londons bostadsmarknad är ökänd. Trots det skulle jag ändå föredra den framför Stockholms. På en viktig punkt har nyinflyttade i London en trygghet som saknas i Stockholm: "To let"-skyltar som visar att det finns något att falla tillbaka på om man förlorar sin bostad.