Tre löften, oändligt många tolkningar. Vad sade Annie Lööf (C) egentligen i valrörelsen, och vad menade hon? Somliga anser att hon samvetslöst ljög för väljarna, andra att hon är det yttersta beviset på att karaktärsfasthet ännu förekommer i politiken. Hanna-Karin Grensman granskar vad Centerns partiledare egentligen sade – och vad hon inte sade.
Att Centerpartiet och Liberalerna är beredda att gå över till det socialdemokratiska blocket är ingen överraskning. Däremot är det ett stort svek – inte främst mot Alliansen, inte ens främst mot de egna väljarna, utan mot partimedlemmarna, och den ideologi och de värderingar som fortfarande många av dem tror på och står för.
Liberalerna och Centerpartiet har valt Socialdemokraterna över Moderaterna. Det är egentligen ingen större överraskning; ur ett historiskt perspektiv var de socialliberalas allians med de mer frihetliga partierna inte mer än en parentes. Det är viktigt att minnas att valet aldrig stod mellan S och SD, utan mellan socialdemokrati och liberalkonservatism.
På onsdag splittras förmodligen Alliansen. De socialliberala partiledarna försöker genom komplicerade resonemang få det att verka som att det är Ulf Kristerssons fel, men i själva verket är det enkelt. Den som inte röstar för Ulf Kristersson röstar för Stefan Löfven. Man är endera med Alliansen eller mot den.
Efter en mandatperiods konsekvent vägran att bedriva borgerlig politik, men med ivriga löften om att göra det i framtiden, är det nu upp till bevis för de borgerliga partierna. Menade ni det när ni lovade att försöka bilda regering efter valet, eller behöver era väljare i fyra år till leva med vetskapen att de passivt givit sitt stöd åt en S-regering?
Efter valet återstår bara dåliga alternativ, men bara Alliansen håller samman lär Sverige inte kollapsa än på ett tag. Svårigheten blir, för både M och S, att förhålla sig till Sverigedemokraterna och deras hot om att fälla budgetar till höger och vänster.
Centerpartiets Annie Lööf vill spendera miljarder för att minska lönegapet mellan män och kvinnor, trots att lönegapet inte har med kön att göra. Ett borgerligt parti vill ha en socialistisk lösning på ett problem som inte finns, och grundar detta i identitetspolitik – och så undrar politiker vart människors tilltro till dem tog vägen, skriver David Eberhard.
Annie Lööf vill jämna ut ”oförklarliga” löneskillnader mellan män och kvinnor. I själva verket är det framför allt skillnader i meriter som gör att män tjänar mer än kvinnor. Lööfs förslag om miljardbidrag till kvinnor är både orättvist och dåligt utformat.
De 9 000 asylsökande utan asylskäl som nu beviljas asyl har hanterats så dåligt av regeringen att det är dags för riksdagen att väcka omröstning om en misstroendeförklaring. Återigen har den S-ledda regeringen visat sig oförmögen att sköta sitt jobb.
Alliansen har dödförklarats många gånger. Socialdemokraterna förstod inte alls varför de borgerliga inte bara kunde gå skilda vägar och låta Stefan Löfven bygga upp ett hållbart mittensamarbete. Men alliansen är mycket mer än partiledarnas presskonferenser. Den kommer inte att upplösas i första taget.
Per Lodenius är svenskläraren och folkdansaren från Norrtälje som blev riksdagsledamot för centerpartiet. Tillgänglighet och decentralisering är ledorden när han formulerar den centerpartistiska kulturpolitiken. han är mycket kritisk till det han uppfattar som ett storstadsfokus i regeringens kulturpolitik.
Lagom till Centerpartiets stämma retade Systembolaget upp centerpartisterna rejält med sin propaganda mot gårdsförsäljning i Skåne. Kampanjen ska ha kostat en miljon kronor. Sedan lade det statliga aktiebolaget ännu mer pengar – på att kampanja som utställare på partiets dagar i Malmö.
MEDIERNA HAR HJÄLPT DE POLITISKA PARTIERNA ATT TA STRUPGREPP PÅ KYRKAN. Medierna har spelat den ena sidan i händerna då de tonat ned den verkliga konfliktlinjen i kyrkovalet. Genom att sprida den falska problembeskrivningen att konflikten stod mellan S och SD bidrog tidningar och etermedier till de partipolitiska nomineringsgruppernas mobilisering.
Centerpartiet och Liberalerna är så rädda för att ta makten och misslyckas att de inte ens vill försöka – men det är deras jobb att försöka, hur oddsen än ser ut. I stället för att låta Socialdemokraterna få sin vilja igenom har borgerliga partier en skyldighet att försöka driva sin egen politik, hur dåliga oddsen än är.
Centerpartiet och Liberalerna är kraftigt negativa till de skattehöjningar regeringen har presenterat. Det är en aning ironiskt, eftersom det är just på grund av C och L som regeringen kommer att få igenom dem.