Få har kunnat missa att hundraårsminnet av Ingmar Bergmans födelse firas i år. Bland dem som satt upp hans verk finns Malmö stadsteater, vars uppsättning av Persona aktualiserar en spännande aspekt av Bergman: Hans förmåga att tidigt identifiera den strömning i samhällsdebatten som kommit att prägla samtiden: postmodernismen och identitetsfokuset.
Lättkränkthet, osjälvständighet och ett instinktivt motstånd mot yttrandefrihet präglar den generation som i dag läser vid universiteten. Det är inte bara ett akademiskt problem, utan ett kulturellt – och skulden ligger till stor del hos överbeskyddande föräldrar, skriver Greg Lukianoff och Jonathan Haidt i en ny bok. Men även om det är en förklaring, vilar huvudansvaret fortfarande på dem som försöker hindra andra från att tala.
50 år efter 68-vänsterns entré i svenskt samhälls- och kulturliv präglar dess idéer fortfarande Sverige, även om mycket har blivit bättre sedan vad Mats Johansson kallar ”de svarta åren”. Två nyligen återpublicerade böcker om 68-rörelsen och dess inverkan på Sverige under kalla kriget påminner även en generation som aldrig upplevde den tiden om vikten att lära sig av historien.
Den rådande arkitekturnormen bygger på ett förakt för de människor som ska leva och verka i de byggnader som uppförs. I en webb-tv-intervju för några veckor sedan gav stjärnarkitekten Gert Wingårdh uttryck för allt som är fel med dagens svenska arkitektur.
I essäsamlingen Muslimer i Sverige resonerar 18 svenska muslimer kring sin identitet. En av dem är Ann-Sofie Henriksson Hatmi, som menar att det inte finns någon motsättning mellan att vara svensk och att vara muslim. Det här är en bearbetad version av hennes essä.
Kulturkrocken mellan ett klanbaserat samhälle och det statsindividualistiska Sverige säger något viktigt: klanerna kan inte samexistera med staten. De kan inte heller samexistera med yttrandefrihet eller mänskliga rättigheter, skriver Abdi-Noor Mohamed, som lämnat Somalia för Sverige.
EU ska tvinga streamingtjänster att distribuera 30 procent innehåll producerat i Europa. Den sortens protektionism är ett direkt angrepp på den fria marknad unionen säger sig värna. Ransoneringen av amerikansk kultur för tankarna till det gamla östblockets järnridå. Det är en bitter ironi att Bryssel driver på för precis den sortens samhälle EU ska föreställa vägen bort från.
Jordan Petersons uppror mot identitetspolitiken har föranlett alla möjliga anklagelser mot honom, men i det långa loppet gjort honom känd som en man med ryggrad. Under Pridefestivalen hade flera av Sveriges partiledare chansen att göra ett liknande intryck, men avstod. Den som hade vågat ta avstånd från den oseriösa mobbningen av en politisk motståndare hade i det långa loppet framstått som den mest hedervärda.
Ovanan att kommunicera med hjälp av emojier, små digitala bilder, har spritt sig till riksdagspartierna. Det tyder varken på kompetens, eller på att de har särskilt höga tankar om väljarnas förmåga att ta till sig deras budskap.
Återkommande slås man av Ingmar Bergmans pregnans och vida verksamhetsfält. Det är en person som man kan återkomma till över tid med olika perspektiv och med olika kvardröjande intryck. Ett par intryck under senare tid har gett anledning till reflektion över hur vi i vår samtid bevarar hans minne. Det är inte en enbart positiv bild som växer fram. Primärt gäller det Bergmans efterlämnade bostad på Fårö.
DEBATT. Kulturen är för viktig för att man ska låta den kidnappas av skrivbordsradikaler på Kulturdepartementet. Det är dags för de borgerliga partierna att ta kulturpolitiken på allvar och sluta reducera den till en renodlad anslagsfråga bland andra, skriver Fredrik Bergström.
Medelklassen kvävde popkulturen, skriver Martin Aagård och Natalia Kazmierska i en ny bok. I själva verket var det dock inte småborgerlighet och medelklassvärderingar som fick finkulturen att äta upp populärkulturen, utan den reflexmässiga progressivismen.
När borgerliga företrädare blir mer upprörda över bengaler på fotbollsläktarna än över brinnande bilar i förorten beror det på vad som på samma gång är borgerlighetens styrka och svaghet: präktigheten. Samma skötsamhetsmoral som borgerliga frihetsideal vilar på riskerar att slå över i präktighet och intolerans gentemot dem som tänjer på ramarna.
Grattis på grundlagsdagen, Danmark. På två viktiga punkter har vårt sydvästliga grannland lyckats bättre än Sverige: yttrandefriheten, och borgerligheten. Men ännu finns det tid att lära av det danska exemplet.
Medan svenska journalister spanade efter Horace Engdahl i Gamla stan, talade han i Köpenhamn om den seriösa litteraturkritikens alltmer marginaliserade roll i ett kulturklimat där politiska ambitioner och slagord ställt sig i vägen för mer djuplodande diskussioner om estetiskt värde.
Mark- och miljödomstolen har upphävt Stockholms Stads detaljplan för Nobel Center. Både själva byggnadens utformning och Nobelstiftelsens hantering av processen väcker frågor om stiftelsens omdöme och trovärdighet. Bromsar Nobelstiftelsen inte utvecklingen i tid riskerar den att gå samma väg som Svenska Akademien.
Författaren Joanna Williams lämnade sin universitetstjänst för att kunna skriva en kritisk bok om feminism. Smedjan träffar henne för att tala om yttrandefrihet, trygga rum, identitetsvänsterns nya vokabulär och varför censurviljan och konsensuskulturen egentligen sprids från just universiteten.
”Blott Sverige svenska krusbär har” diktade C J L Almquist i exil. Och blott Sverige har en så stark vilja att ständigt förneka att det finns något som kan kallas svenskt. Svensk kultur behöver inte vara ursprunglig och urgammal för att vara svensk. Däremot kan den vara en källa till glädje.
America Vera-Zavala fortsätter att omvandla Kungliga Dramatiska Teatern till ett forum för postkolonial seminarieverksamhet. I den nya föreställningen får publiken lära sig att om det inte vore för islamofobi, så skulle Tensta framstå som den vackraste orten på jorden.
Rivningsvågen under 60- och 70-talet, då palats och vackra stadskärnor jämnades med marken för att ge utrymme åt modernismen, minns vi med olust. Nu är risken att vi står inför en upprepning. Rivningen av det anrika Turisthotellet på Marstrand kan vara ett tecken i tiden.