Medan Miljöpartiet noterar sina sämsta opinionssiffror sedan partiet senast åkte ur riksdagen passar det på att lansera allt märkligare förslag. Det senaste handlar om att ålägga statliga Swedavia att propagera för Miljöpartiets linje på flygplatserna.
Regeringen vill förbjuda dieselbilar som för bara några år sedan miljöcertifierades på grund av sin bränslesnålhet och låga utsläpp. Ett hårt slag mot familjer som trodde sig köpa en miljöbil men som med ett politiskt pennstreck berövas hundratusentals kronor i andrahandsvärde. Politikerna har uppenbarligen ingenting lärt från etanolhaveriet.
Det är inte den som tar flyget till solsemestern en gång om året som ska skämmas, utan Aftonbladets ledarredaktion som vill göra solsemestern till en klassfråga. Såväl klimatfrågan som transportsystemen är för komplexa för att skuldbelägga den som väljer flyget framför tåget när tåget inte är ett realistiskt alternativ.
Det är på fria marknader man löser miljöproblem. Därför är det ett problem att miljörörelsen snarare verkar inspireras av det gamla Sovjet än den fria världen, trots att kommunismen behandlade naturen lika skoningslöst som den behandlade människor. Det planeten behöver är utveckling, inte förbud.
Miljözoner och gator med dubbdäcksförbud kommer vare sig att rädda planeten eller göra luften renare att andas. Marknaden och teknikutvecklingen driver på för miljövänligare och hälsosammare trafik, samtidigt som politiker och opinionsbildare kämpar för att inskränka vår frihet.
I jakten på nya reservat hinner Naturvårdsverket inte med att värna om de gamla. Samtidigt som skyddsambitionerna ständigt höjs och staten tar över alltmer kontroll från markägarna, förmår det offentliga inte ta hand om den mark det redan lagt under sig. Det är naturvård som bedrivs på kredit.
Nya värdehierarkier uppstår när djur och växter förmänskligas. Precis som en långt dragen identitetspolitik snarare leder till än motverkar rasism och motsättningar är risken att en expanderad humanism som inkluderar rättigheter för andra arter inte bara innebär en devalvering av människovärdet utan även försämrar skyddet för den biologiska mångfalden.
Systemfel i den svenska naturvården hotar värdefulla miljöer. Som naturskyddet är utformat avskräcks markägare från att vårda värdefull natur. Samtidigt miljörörelsens aktivister skapar konflikter som ytterligare motverkar engagemang för att bevara skogen.
Att installera smarta elmätare i människors gör egentligen ingen större skillnad för konsumentens elkonsumtion. Däremot blir det ännu lättare för utomstående att kartlägga deras privatliv. Men det offentliga kan åtminstone intala sig att man slagit ett slag för miljön.
60 procent av all mat i offentlig upphandling ska vara ekologisk 2030, är målsättningen i handlingsplanen till regeringens livsmedelsstrategi. Det kan innebära merkostnader på miljardnivå. Miljövinsterna med ekologiskt är däremot oklara. Jakten på procent riskerar att bli ett dyrt prestigeprojekt för det offentliga, snarare än en strävan efter en bättre miljö.
På lördag blir din dator, mobil, TV, spelkonsol, tvättmaskin, mikrovågsugn och så vidare dyrare. Ibland nästan 400 kronor per produkt. Ännu en gång vill staten ändra ditt konsumtionsmönster, och förmodligen kommer det ännu en gång att få oönskade konsekvenser.
Sju svenska flygplatser hotas av nedläggning på grund av regeringens flygskatt. Karin Svensson Smith (MP) kommenterar att det är bra om de tvingas lägga ned. Vad Miljöpartiet ständigt glömmer bort är att en överväldigande majoritet av väljarna inte är miljöpartister, och inte vill leva som miljöpartister heller.
2010 skulle kärnkraften vara avvecklad. I stället är det i dag tillåtet att bygga nya reaktorer. Sverige står inför ett energipolitiskt vägskäl, men få verkar bry sig – trots att valet i praktiken står mellan kärnkraft eller kolkraft. Det är ett val vars betydelse knappast går att överskatta.