Fallet i Norrköping, där en knappt 4-årig flicka hittades död hos sina föräldrar, är tyvärr inget enskilt fall. Istället är det ett exempel på ett systemfel. Malin Lernfelt beskriver i detta reportage hur Socialtjänstlagens ambition att barn ska tillbaka till sina biologiska föräldrar ofta krockar med barnets rätt till trygghet.
Att kulturkrockar blir så påtagliga mellan invandrare från klansamhällen och just socialtjänsten är inte konstigt. Att någon annan än släkten löser sociala problem anses djupt provocerande. Det är en uppfattning som börjar bli så förekommande i Sverige att den underminerar den svenska socialtjänstlagen.
Den senaste tiden har ett antal uppmärksammade våldsdåd inte bara drabbat unga, utan utförts av unga. Samtidigt bygger det svenska systemet på föreställningen att om barn begår allvarliga brott är det ”samhällets” fel och barnet egentligen själv ett offer. Den naiviteten måste makthavare och tjänstemän skaka av sig.
Föräldrar måste i dag ofta välja mellan att lära sina barn att göra det rätta, och att ge dem goda förutsättningar att klara sig i livet. Det är konsekvensen av ett samhälle där det långt ifrån alltid lönar sig att vara moralisk, duktig, vänlig och rättvis.
Greta Thunbergs klimatstrejk är en väldigt symbolisk ”åtgärd”, men egentligen ska den förstås som en väckelserörelse. De engagerade vill öppna makthavarnas ögon för alarmisternas världsbild. Hajpen kring Greta visar att klimatpopulister hyser precis samma längtan som högerpopulister efter en stark, enande ledare som pekar med hela handen.
Ett flertal kommuner har infört porrfilter i skoldatorerna, i syfte att skydda barn och ungdomar från skadliga intryck. I själva verket kan filtret komma att ha en motsatt effekt. När vuxenvärlden stoppar huvudet i sanden riskerar det viktiga samtalet om sex och porr att utebli.
Bostadsmarknaden är orättvis, och Hyresgästföreningen gör allt i sin makt för att den ska förbli så. Medan unga personer far illa på hyresmarknaden plockar föreningen hem miljonbelopp. Förhållandet har skapat ett ingrott motstånd mot förändring som faktiskt skulle hjälpa de mest utsatta, skriver Theo Herold, ordförande för Moderata Studenter Uppsala.
Michelle Obamas självbiografi är en spännande beskrivning av hennes resa från Southside-tjej till rollen som USA:s First Lady, men hon gör fel i att koka ned framgång till en fråga om utbildning och uppmuntran. För dagens unga räcker det inte till.
Dagens unga undviker alkohol, tobak och sex, och vill de skolka ber de sina föräldrar om lov. Förra veckans klimatstrejk visade att samhället står inför ett allvarligt hot: en generation unga utan minsta tillstymmelse antiauktoritära impulser.
Att vara ung bör inte vara en merit i politiken. Riksdag och regering ska inte spegla befolkningens sammansättning utan väljarnas önskemål. Fler ungdomar på maktpositioner bidrar inte till fler erfarenheter, utan färre.
Att låta ungdomar ta ett stort eget ansvar innebär vissa risker, men vinsterna är desto större. Det gör inte bara tillvaron roligare för unga, utan innebär en nödvändig förberedelse inför vuxenlivets ansvarstagande.
King's College i Cambridge plockar ned Sovjetflaggan som hänger i baren – men inte för att följa collegets egna riktlinjer om fred, människovärde och mänskliga rättigheter, utan för att en grupp studenter känner sig obekväma av den. Känsloargumenten har kommit att väga tyngre än förnuftsargument, och det är en utveckling bara tyranner vinner på.
För många av oss är trygga rum allt annat än trygga. Där ingen ska behöva höra något som kan kränka eller provocera henne är man kanske trygg att vara vem man vill, men inte att tala fritt. Vad som behövs i samhället är motsatsen: utrymmen där man kan utöva sin yttrandefrihet och säga sin mening utan rädsla för att bli utpekad och uthängd.
Lättkränkthet, osjälvständighet och ett instinktivt motstånd mot yttrandefrihet präglar den generation som i dag läser vid universiteten. Det är inte bara ett akademiskt problem, utan ett kulturellt – och skulden ligger till stor del hos överbeskyddande föräldrar, skriver Greg Lukianoff och Jonathan Haidt i en ny bok. Men även om det är en förklaring, vilar huvudansvaret fortfarande på dem som försöker hindra andra från att tala.
Skolinspektionen har granskat förskolans arbete med jämställdhet. Bland annat visar det sig att personalen inte är tillräckligt bra på att styra den fria (?) leken i en genuspedagogisk riktning. Det talas om att skapa möjligheter för barnen, men mellan raderna tonar en auktoritär brist på respekt för den fria viljan fram.
Det blir allt vanligare att elever attackerar lärare. Utvecklingen är obehaglig, men kan inte komma som en överraskning för den som följt utvecklingen i skolan. Den pedagogiska strategi som har fråntagit lärarna all auktoritet har också gjort dem till lovligt byte för elever som vill hävda sig.
LÅGSTADIELÄRARE OCH LIBERTARIAN. I Sverige har vi urholkat lärarkårens status och skjutit bildningen och kunskapen i sank. Föräldrar överlåter uppfostringsansvaret på skolan, men vill ändå inte lyssna på lärarna. Rickard Dahlin är lågstadielärare och libertarian och har många kritiska synpunkter på den svenska skolan. Engagemanget för eleverna går dock inte att ta miste på.
Samtidigt som en överkänslig ”Generation Snowflake” går allt längre i sina försök att rensa det offentliga samtalet på sådant de finner stötande, pågår en otrevlig motreaktion bland dem som hamnar utanför åsiktskorridoren. Smedjan har träffat Claire Fox, chef för den brittiska tankesmedjan Institute of Ideas, för att prata om konsekvenserna av identitetspolitik och politisk korrekthet.
Den svenska skolan misslyckas på nästan alla fronter. Men på ett område visar Sverige sig ligga på topp: elevernas värderingar, demokratikunskaper och samhällsengagemang. Problemet är bara att skolan inte ska vara en uppfostringsanstalt. Den borde sköta sin uppgift och lära folk att skriva och räkna i stället.
Varje skolbarn måste vara ett mål i sig själv, inte ett redskap för att hantera politiska misslyckanden. När regeringen vill inskränka det fria skolvalet som en desperat integrationspolitisk åtgärd speglar det en människosyn där medborgarna existerar för staten och inte tvärtom.