Dagens konservatism tar avstånd från liberal frivillighet, och sätter gruppen – vare sig det är kultursfären, nationen, könet eller religionen – före individen. Det menar Ulf Öfverberg, som replik på Jacob Sidenvalls kulturtext om de båda ideologierna.
Liberala partier har haft ett bra år i Europa men i Sverige riskerar Liberalerna att ramla ur riksdagen. Ska man överleva måste man välja väg, och börja slåss med de andra borgerliga partierna, skriver Andreas Johansson Heinö.
Liberalkonservatism innebär inte en kompromiss mellan två motstridiga ideologier, utan en helhetssyn på samhället där politikens roll enbart är att tillhandahålla ett ramverk medan fria medborgare forar samhällsutvecklingen. Det skiljer den från socialliberalismen som ser politiken som drivande i samhällsutvecklingen och inte drar sig för att reglera människors privatliv.
I måndags inträffade en total solförmörkelse över Nordamerika. Känner du dig lite avundsjuk? Gör inte det. Den svenska politiken är full av solförmörkelser – och här varar de mycket längre än några minuter.
Tunga moderata röster ropar efter Anna Kinberg Batras avgång. I själva verket är det inte partiledaren det är fel på, utan partiet. Hade Moderaterna bara haft en stabil ideologisk grund, och ägnat mandatperioden åt att bedriva oppositionspolitik, skulle väljarna ha stannat.
Förr utstrålade Moderaterna framtidstro och optimism. I dag verkar partiet präglat av pessimism – precis som många väljare. Men även om långt ifrån alla väljare ser positivt på framtiden, får inte Moderaterna svika dem som vet att marknadsekonomi, rättsstat och demokrati är ett samhälles framgångskoncept. Utan de principerna är risken hög att pessimisterna får rätt.
Anna Kinberg Batra stod rak som en fura på Mosebacke. Men Moderaterna måste bestämma sig för om man vill vara systemlojala eller samhällsförändrande. Tiden börjar rinna ut.
Det parlamentariska läget är fastfruset och visar inga tecken på att tina upp. Det kan verka nedslående för den som vill förändra samhället, men tänk om: Det finns en hel värld utanför politiken, där det inte krävs majoritetsbeslut för att lyckas.
En månad före det brittiska parlamentsvalet har Tories vunnit en lavinartad seger i lokalvalen. En del handlar om skicklig politik, men den främsta orsaken till de konservativas framgångar sitter på Labours partiledarpost och läser Das Kapital.
De senaste åren har frågor som rör religion och värderingar blivit allt viktigare. Samtidigt har det parti som bildades för att driva just sådana frågor ett allt svagare stöd. Om Kristdemokraterna ska ha en framtid i svensk politik måste de ta strid för sina grundläggande värderingar, skriver Andreas Johansson Heinö.
Moderaterna har problem. Väljarna vet inte längre var de har partiet. Det kanske inte är så konstigt, när partiet som en gång stod mellan medborgarna och skattemyndigheterna nu obekymrat höjer skatten för att kunna sänka åldersgränsen för allmän förskola.
Populism kan inte vara det liberala svaret på populismen. Inte heller är det en bra idé att möta högerkollektivism med vänsterkollektivism. Tvärtom riskerar den otydliga form av liberalism som politiker som Macron står för att förstärka precis de krafter som den säger sig vilja bekämpa. Timbros VD Karin Svanborg-Sjövall svarar Andreas Eriksson.
Erik Gustaf Geijer var inte bara historiker och poet, han var också politisk och ekonomisk teoretiker, som beskrivits som något av en svensk Adam Smith. 170 år efter hans död skriver doktor Björn Hasselgren om ett marknadsekonomiskt manifest som känns förvånansvärt aktuellt än idag.