Klimatlagen är menlös och funkar som one-liner i partiledardebatter, men knappast mer, skrev Fredrik Hultman efter att Klimatpolitiska rådet kritiserat regeringens klimatpolitik. Just därför måste klimatpolitiken intensifieras ytterligare, menar Erik Wahlström, Grön Ungdom, i en replik, som får svar direkt av Hultman.
Klimatlagen som infördes för ett par år sedan är en av Miljöpartiets största politiska vinster under senare år. Men lagen är totalt tandlös. Nu kommer dessutom hård kritik från Klimatpolitiska rådet som har granskat hur regeringen följer lagen.
Den amerikanske författaren Jonathan Safran Foer har nyss släppt boken Det är vi som är klimatet – hur man räddar världen, i vilken han efter många om och men landar i att räddningen för klimatet är att sluta äta kött. Per-Ola Olsson har läst och är måttligt imponerad.
Gyckelföreställningar skulle få västmanlänningarna att ställa om och för det fick Förbundet Agenda 2030 investeringsstöd inom ramen för Klimatklivet. Det är parodiskt, men skymmer lätt Klimatklivets stora problem som är glädjekalkylerna.
Vi uppmanas att välja bort kött, både till både vardags och fest, men följs uppmaningen kan det få katastrofala följder. Försvinner svenska nötdjur hotas de svenska naturbetena, som är några världens artrikaste marker och ett kulturlandskap som människan har vårdat i tusentals år. Samtidigt är klimatargumenten för att vi ska välja bort mat från svenska nötdjur svajiga.
Enligt den ena sidan är Glyfosat livsfarligt och miljöfarligt. Enligt den andra sidan är det i stället tack vare Glyfosat man kan bedriva miljövänligt jordbruk. Turerna kring världens mest kända ogräsmedel visar hur lätt det är att politikers förment miljövårdande initiativ får direkt motsatt effekt.
Svenska politiker har redan en gång lockat bilförare att välja etanol, bara för att sedan chockhöja bränslekostnaderna. Nu föreslår Miljöpartiet en politik som skulle innebära en upprepning av misstaget. MP:s inkonsekventa politik skadar svenska bilister och företag, och urholkar dessutom förtroendet för miljöpolitiken, skriver journaliststudenten Victoria Bäck.
Ett flygplan som drivs av fossila bränslen är dåligt, men ett som går på miljövänligt bränsle är bra. Så skulle ett rimligt miljövänligt resonemang låta. Dessvärre har vi Miljöpartiet, som vill lägga ned Bromma flygplats och förhindra en utvidgning av Arlanda. Att även grönt flyg behöver flygplatser spelar uppenbarligen ingen roll.
Sverige har stora tillgångar på mineraler som behövs i den gröna omställningen. Dessutom finns det etiska anledningar att utvinna dem här. I media får dock det lokala motståndet mot gruvorna stort utrymme, och orsaken till den svåra svenska tillståndsprocessen glöms bort.
Vi utgår från att delningsekonomi är bra för miljön. Men om de pengar jag sparar på att hyra i stället för att köpa används till något ännu sämre kan det visa sig vara en miljöförlust. Åtminstone enligt Prylarnas pris i P1. Med det resonemanget blir bytesringar och secondhandaffärer de värsta miljöbovarna.
Att behålla tung industri i Sverige är en av de effektivaste klimatåtgärderna. Svensk export av industriprodukter förhindrar lika stor mängd utsläpp i andra länder som vi svenskar faktiskt släpper ut. Dyra miljöregler motarbetar i praktiken vårt främsta miljöpolitiska verktyg.
DEBATT. Sverige behöver inte vakna upp och ta klimatfrågan på allvar – vi tar den redan på allvar. Vad som behövs är en utveckling i rätt riktning. Den stora faran är att klimatfrågan i stället kidnappas av personer som förespråkar global despoti och vill offra vårt välstånd till ingen nytta.
Elever i Umeå tvingas delta i en klimatmanifestation, och det är ingen isolerad händelse. Det är problematiskt, eftersom demonstrationerna utgör ett politiskt ställningstagande. De som kommenderas ut att ta politisk ställning på skoltid borde vägra, och skolka på riktigt.
Oavsett hur mycket pengar regeringen pytsar ut tycks de aldrig räcka till alla de privatpersoner som ansöker om solcellsstöd. Populariteten får det onekligen att se ut som ett framgångsrikt bidrag på miljöområdet, men faktum är att stödpengar som hela tiden behöver fyllas på hindrar solcellsmarknaden från att nå nya höjder.
Miljörörelsen har med rätta riktat in sig på det miljöskadliga så kallade slit-och-slängsamhället. Dessvärre tycks många landa i slutsatsen att gemensamt ägande och uthyrning är lösningen. Då får vi ett samhälle där fler kan slita mer på samma pryl, medan någon annan får slänga.
Greta Thunbergs klimatstrejk är en väldigt symbolisk ”åtgärd”, men egentligen ska den förstås som en väckelserörelse. De engagerade vill öppna makthavarnas ögon för alarmisternas världsbild. Hajpen kring Greta visar att klimatpopulister hyser precis samma längtan som högerpopulister efter en stark, enande ledare som pekar med hela handen.
Ännu en flyglinje flyttas från Sverige: SAS Los Angeles-flyg. Flygskatten skadar svenska konsumenter och svenska flygplatser och dess fördelar för klimatet är försumbara. Regeringen verkar dock ha andra prioriteringar: Att få utsläppen att flytta utomlands, så att Sverige ser duktigare ut.
Larmen om planetens nära förestående undergång är inget nytt. I FN-systemet har de varit ett återkommande tema sedan åtminstone 1972. Det finns anledning att visa en viss skepsis när FN hävdar att det råder 100 procent visshet om vad som kommer hända i framtiden.
Denna sommar varnas det återigen för vattenbrist. Det bästa sättet att hushålla med en knapp resurs är att höja priset, men lagen sätter stopp. Reglerna bör ändras så att kommunerna får höja vattentaxan i en bristsituation, skriver Jacob Lundberg.
Med en chockhöjning av skatten vill regeringen tvinga upp priset på plastpåsar till sju kronor. Tanken är att begränsa användningen enligt EU:s önskemål – men alternativen, till exempel tygpåsar, är värre än plastpåsar ur klimatsynpunkt. Detta är statlig klimatpolitik när den är som sämst.