I Sverige lever många mellan två samhällen: det sekulärt individualistiska och det klanbaserade. Ska det svenska majoritetssamhället kunna locka dem att välja bort klan och hederskultur, måste vi erbjuda dem två saker: trygghet och en ny gemenskap. Ett skyddat boende räcker inte. De måste kunna lita på våldsmonopolets skydd, och kunna bygga upp ett nytt liv med nya sociala sammanhang.
Olof Palme, Lo-rapporter och gamla proggare. Det är vad invandrare möter när svenska staten skall fostra dem i "rådande normer och värderingar". Den socialistiska slagsidan i utbildningsmaterialet för Svenska För Invandrare är påtaglig. 150 000 SFI-studerande skolas varje år i arbetarrörelsens världsbild skriver Maria Eriksson.
Den svenska kulturen är präglad av syndabekännelse – och förlåtelse. Det, och den juridiska kultur det format, krockar nu med en juridisk kultur präglad av klantänkande, där det är viktigare att gruppen kompenserar än att den skyldige tar på sig ansvaret. I konflikten mellan sedvanerätten och rättsstatens principer växer nu en ny typ av brottslingar fram. För att kunna bemöta den nya kriminaliteten måste vi förstå hur den uppstår, skriver Per Brinkemo.
Varje skolbarn måste vara ett mål i sig själv, inte ett redskap för att hantera politiska misslyckanden. När regeringen vill inskränka det fria skolvalet som en desperat integrationspolitisk åtgärd speglar det en människosyn där medborgarna existerar för staten och inte tvärtom.
För att bli en del av det svenska samhället, för att kunna få ett bra arbete och fungera i samklang med sina medmänniskor, är kunskap i svenska språket en förutsättning. För att kunna tala, läsa och skriva bra svenska krävs förtrogenhet med ungefär tolv tusen svenska ord. Dessa lär man sig bäst genom att under ständig repetition lära sig ett hundratal nya glosor i veckan.
Sverige ställer exceptionellt låga krav på den som vill bli medborgare. Vi använder medborgarskapet som ett medel för integration, inte som integrationens slutmål – trots att forskning visar att det senare är bättre. Medborgarskapet behöver vara mer än bara ett politiskt instrument.
Rasism, det vill säga en motvilja mot folk med avvikande utseenden, blir allt ovanligare. Men i stället har Europas länder fått en allt större motvilja mot islam och muslimer. Det bådar inte gott för framtiden, men det finns förslag på lösningar. De ställer krav både på majoritetsbefolkningarna och på muslimerna.
Ju mera mångkulturellt ett samhälle blir, desto viktigare är det att det finns en gemensam kultur som förenar olika grupper. Mångkulturalismen som ideologi kan man leka med i ett homogent samhälle, men när skilda grupper ställs mot varandra behöver vi det som förenar och inte det som skiljer. Samma saker som håller ihop en civilisation behövs för att hålla ihop ett samhälle.
För att kunna vara en förebild krävs en stark självkänsla, en trygghet i identiteten. Under de senaste sjuttio åren har dock en systematisk nedmontering av den svenska identiteten ägt rum via skolan. Historieundervisningen har utarmats. Minsta ord som tyder på en glädje över svenskhet angrips med statliga medel.
Nyanländas anpassning till nya och främmande förhållanden handlar till stor del om att imitera förebilder. Det är så den mänskliga hjärnan fungerar. Men det fungerar inte om inte förebilden vill vara förebild, något som ofta är fallet i Sverige. Vill vi ha en fungerande integration måste landet och dess människor vara villiga att vara förebilder.
Alliansen, som tidigare talade om att lägga ned Arbetsförmedlingen, föreslår nu ännu en "åtgärd" som myndigheten sannolikt måste administrera. Tanken är att gynna nyanlända med en ny anställningsform, men i praktiken blir det snarast en ny version av regeringens misslyckade traineejobb. Vad Sverige behöver är inte en utökad regeldjungel, utan en jämnare spelplan mellan arbetsmarknadens parter och en sänkt arbetsgivaravgift.
Det finns ingen quick fix på integrationsproblemen. Men det innebär inte att det inte finns saker att göra. Till att börja med måste arbetsmarknadspolitiken förändras i grunden.
I sin nya bok Den banala godheten skriver Ann Heberlein att det svenska samhället präglas en naiv och ofta missriktad vilja att göra gott. Men är verkligen viljan att framstå som god alltid drivkraften, eller handlar det om vanlig svensk konflikträdsla? Mattias Svensson recenserar.
De som säger att integration inte bara handlar om jobb har naturligtvis rätt. Men samtidigt visar forskning att arbetsplatsen är den viktigaste förmedlaren av värdlandets kultur. De som tonar ner arbetets roll i integrationen riskerar därför göra sig själva en björntjänst.
I Sverige hålls alltför många människor tillbaka av en stelbent arbetsmarknad. Det som behövs är en våg av borgerlig jobbpolitik som kan skölja över svensk arbetsmarknad och bryta fackföreningarnas makt, skriver Christian Carlsson och Felix Arnstedt, förbundsordförande respektive arbetsmarknadspolitisk talesperson KDU.
ENSAMKOMMANDE FLYKTINGBARN DEL 4. Att erkänna förekomsten av kulturkrockar, men inte nämna något om vad krockarna bottnar i, och inte heller värdera de olika synsätten i förhållande till olika normer, är ohållbart och ohederligt. Vi måste medge att västvärlden vunnit fler segrar när det kommer till våra fri- och rättigheter, jämställdhet och allas lika värde och låta dessa fri- och rättigheter gå i arv i de fall det behövs.
ENSAMKOMMANDE FLYKTINGBARN DEL 1. 2015 blev början på ett drastiskt skifte i arbetet med ensamkommande flyktingbarn. Efter att länge ha präglats av känslor och en aktivistisk anda satte de ökade flyktingströmmarna systemet i gungning. Människor av kött och blod fick betala priset för olika aktörers lomhördhet inför verklighetens signaler.
Många invandrare slits mellan hoppet om ett nytt liv i det nya landet och kraven från det gamla hemlandet. Förr i tiden var flytt över kontinenter ett brott med det gamla livet. Nu är det ofta en fortsättning i gängse banor men med bättre livsvillkor, om än med nya bekymmer.
SEKULARISERADE SVENSKAR FÖRSTÅR VARKEN INVANDRARES RELIGIONER ELLER SIN EGEN. Världens mest sekulariserade folk har tappat förmågan att tolka religionens roll i samhället. Det är olyckligt då asylsökande kommer från djupt religiösa samhällen.
Sverige har varit särskilt illa rustat för att förstå vad hederskultur med dess yttringar är. Ett samhälle som drivit individualismen till sin spets tappar förmågan att förstå kollektivistiska strukturer.