Efter terrorattacken i Christchurch spelar alltför många terroristen i händerna. Om Moderaterna någonsin kommer att kunna återuppbygga sin trovärdighet är en öppen fråga, och dagens ungas obenägenhet att sätta sig upp mot auktoriteter är oroande.
Smedjan lanserar begreppet bidragsmoral, våldet eskalerar bortom de utsatta områdena, Försvarsmakten lägger för mycket energi på att uppnå ”rätt” könsbalans, och det är inte rimligt att sortera ut kultur för att man misstänker att upphovsmannen har agerat klandervärt.
Västernorrland borde lämna sina rökare ifred, public service förmår inte skilja egna åsikter från fakta, och i en ny dokusåpa om prepping lyckas SVT sätta fingret på samhällets bristande krisberedskap.
Om inte den offentliga sektorn krymper avsevärt kommer aktivistiska tjänstemän att fortsätta vara ett problem. Alla i skyttegravskriget om liberalismen har fel. Och de optimister som hoppades att sociala medier skulle gynna det offentliga samtalet visade sig ha fel.
Skatteavdrag är inte ”bidrag för de rika”, det är inte synd om återvändande IS-terrorister, det är inte synd om stökiga elever som blir utslängda ur klassrummet, och om konst ska vara provocerande så är reklamen i tunnelbanan bättre konst än den vedertagna konsten.
Kommunikationsproffs är inte bra för politiken, EU:s vapendirektiv är på väg att implementeras precis lika dåligt som vi väntade oss, och Smedjanpodden testar Teskedsordens ”Rassekollen”.
Det är inte alls goda nyheter att Rättviseförmedlingen har lagt ned, konservatismen är tillbaka i samhällsdebatten – även om ingen verkar förstå vad konservatism är – och så har miljösnobberiet nått nya höjder.
Vad får man skämta om, varför är högern roligare än vänstern, och vad är egentligen banjohögern? Smedjanpodden gästas av Martin Jacobson, satirtecknaren bakom I Fablernas Land, för att prata om stad-land-konflikten och politisk satir.
Rakhyveltillverkaren Gillette har gjort en politisk kampanjfilm, en norsk bank väljer advokatbyrå baserat på andelen kvinnor i styrelsen, och i Sverige har vi plötsligt en regering – men vilken aspekt av den är egentligen värst?
Entreprenörer både formar och speglar samhället de verkar i. I veckans avsnitt berättar författaren Anders Johnson om de succéer, misslyckanden och fascinerande människoöden som har bidragit till att forma dagens Sverige.
Att lägga 120 miljoner kronor på ”Metoo-satsningar” är plakatpolitik, Kristdemokraterna har helt rätt i att svensk kultur existerar, bostadspolitiken i Göteborg väcker frågetecken, och Stockholms stad borde sluta trakassera sina invånare.
Mitt i alla nedslående spaningar inför 2019 och sammanfattningar av 2018 (otrygghet, identitetspolitik, förmynderi och så vidare) går det att identifiera några ljuspunkter.
Författaren och journalisten Bengt G Nilsson ger sitt perspektiv på Israel-Palestina-konflikten, Västsahara och den kulturrelativism som ofta präglar mötet med andra kulturer.
I veckans avsnitt av Smedjanpodden träffar Smedjans redaktörer Lars Anders Johansson och Blanche Jarn den dynamiska sportskytten Pia Clerté. Clerté är flerfaldig svensk mästarinna i flera sportskyttegrenar och har i flera år engagerat sig i den offentliga debatten kring vapenlagstiftning och skytte.
Man måste vara endera feg eller missunnsam för att försvara värnskatten, våldet som drabbar medelklassen börjar bli ett allvarligt samhällsproblem, de gula västarnas demonstrationer i Frankrike är en naturlig konsekvens av Macrons pojkbandsliberalism, och icke-rökare borde ställa sig på rökarnas sida i frågan om rökförbudet.
Det är inte så synd om brottslingar som det svenska rättsväsendet tror, det är orimligt att lägga en miljon skattekronor på konst för daggmaskar, landstingen borde läggas ned, och så reder Smedjans redaktörer ut vad kulturkriget egentligen handlar om.
Miljörörelsens skuldbeläggande av dem som unnar sig flygresor och kött börjar bli tröttsam och kriminella borde inte få leva lyxliv på skattebetalarnas bekostnad. Den här veckan har kulturpolitiken dessutom blivit extra aktuell i samband med ett MUF-utspel och 300-årsdagen av Karl XII:s död.
All reashopping är inte konsumtionshets, EU har ingen kontakt med folkopinionen, den ökande grova kriminaliteten riskerar att leda till allt fler grindsamhällen, och zombiefilmer och -serier är inte en helt oproblematisk genre. Och så har vi fortfarande ingen regering.
De borgerliga partierna röstar alla för att omvandla licensavgiften till en public service-skatt, trygga rum verkar påfallande otrygga och trots handelskrig och ekonomiska sanktioner bryr sig folk fortfarande inte särskilt mycket om frihandel.
Är vi köpta av industrin? Kommer Smedjans åsikter från Svenskt Näringsliv eller våra egna huvuden? I veckan firade Timbro 40 år av frihetlig opinionsbildning. Men vad har tankesmedjan egentligen åstadkommit, och vilken vänsterskribent har blivit argast genom åren?