Norska Fremskrittspartiets Sylvi Listhaug vill att människor ska få dricka, röka och äta hur mycket rött kött som de vill. Det gör henne mer liberal i folkhälsofrågor än något svenskt riksdagsparti. Borgerligheten borde se det som en kastad handske. Ska verkligen Fremskrittspartiet vara liberalare än M, KD, C och L?
Den moraliserande regleringsiver som tar sig uttryck i rökförbudet på uteserveringar har en lång historia i Sverige. Under 1900-talet var nykterhetsnämnderna och deras informatörer det mest långtgående experimentet – en social kontroll som ledde till stora intrång i den personliga integriteten och ett angiverisamhälle.
När det gäller förbud och regler mot alkohol, tobak och onyttig mat har Sverige blivit omsprunget av flera europeiska länder. I folkhälsopolitikens kapplöpning mot botten visar svenska politiker en oroväckande stark tävlingsinstinkt. Risken är att de nöjen som präglar dagens siste april-firande snart görs betydligt dyrare och svårare.
Den 83-procentiga ökningen av Norges sockerskatt är ett fiasko för alla inblandade, utom den svenska gränshandeln. Nu när alla våra grannländer på olika sätt har misslyckats med att tvinga sina medborgare att äta mindre socker, är det förmodligen bara en tidsfråga innan Sverige följer efter.
Västernorrland borde lämna sina rökare ifred, public service förmår inte skilja egna åsikter från fakta, och i en ny dokusåpa om prepping lyckas SVT sätta fingret på samhällets bristande krisberedskap.
Vid årsskiftet infördes en ny lag om av alkohol och tobak. Den här gången gäller det passagerare som korsar gränsen med till exempel alkohol, alltså kompisen som åker med i din bil eller resenären eller reseledaren som åker med i en turistbuss. Lagen kommer inte göra mycket för brottsbekämpningen – men däremot göra livet surt för den som köpt alkohol utomlands.
Humorlösa byråkratiska folkhälsoingenjörer stjäl den ena friheten efter den andra från människor som förr eller senare kommer att få nog. Det rökförbud som träder i kraft till sommaren är bara ett av många exempel. Vi behöver sätta stopp för plakatpolitik som förs mot samhällsproblem som knappt existerar, skriver Frans Sporsén och Myra Åhbeck Öhrman.
Man måste vara endera feg eller missunnsam för att försvara värnskatten, våldet som drabbar medelklassen börjar bli ett allvarligt samhällsproblem, de gula västarnas demonstrationer i Frankrike är en naturlig konsekvens av Macrons pojkbandsliberalism, och icke-rökare borde ställa sig på rökarnas sida i frågan om rökförbudet.
Lagom till sommaren förbjuds rökning på uteserveringar. Ännu enkelt nöje för många svenskar faller offer för riksdagen – men regleringsivern borde oroa även oss icke-rökare. Anser de sig ha rätten att ta uteserveringarna ifrån rökarna så är de beredda att ta vad som helst från vem som helst.
I veckans avsnitt gästas Smedjans redaktörer Lars Anders Johansson av gastronomen, kokboksförfattaren, arkivarien, egenföretagaren, tv-profilen och numera också artisten Edward Blom.
STATEN OCH ÖLKULTUREN, DEL 2. Året var 1976. Staten kontrollerade det jättelika Pripps med bryggerier i Stockholm, Frölunda, Malmö, Sundsvall, Gällivare, Torsby, Mora och Tingsryd, och hade mer än hälften av marknaden. Men expansionsplanerna var inte över. De följande åren var Sverige på god väg att få en enda statlig bryggerikoncern.
STATEN OCH ÖLKULTUREN, DEL 1. De senaste åren har en ölkultur mödosamt återskapats i Sverige. I dag finns cirka 400 ölbryggerier utspridda över landet, en siffra som påminner om bryggeriernas guldålder vid sekelskiftet 1900. Man kan lätt glömma att det bara har gått några decennier sedan staten var på väg att ta över hela bryggeribranschen, och statliga Pripps var en symbol för socialiseringsiver och viljan till förstatligande av näringslivet.
Punktskatten på alkohol motiveras ofta med folkhälsoargument, men sambandet är allt annat än uppenbart. En skatt på alkohol gör att hela ekonomin, inte bara alkoholbudgeten, blir lidande. Den enda tydliga vinnaren är, när allt kommer omkring, finansministern.
Sverige är fortfarande ett av EU:s värsta länder när det kommer till att reglera medborgarnas livsstil, och Miljöpartiet särskiljer sig som ett av Europaparlamentets allra mest auktoritära partier på folkhälsoområdet. När politiker tar sig rätten att lägga sig i vad andra äter och dricker är det att dra det elitistiska föraktet för vanliga människor till sin spets.
DEBATT. Årets Nanny State Index visar att Moderaterna är bland de bättre partierna i Europaparlamentet på att kämpa emot livsstilsregleringar och förmynderi. Men det räcker inte att stoppa förbudsivrarnas förslag. Vi behöver även rulla tillbaka många av de förbud och regleringar som redan finns, skriver Christofer Fjellner, EU-parlamentariker för Moderaterna.
I boken Hunger beklagar sig författaren över samhällets inställning till hennes fetma. Boken har alla de väntade identitetspolitiska dragen, men samtidigt har den en poäng. Samhället, i betydelsen det offentliga, anser sig ha alldeles för mycket att säga till om vad gäller individens kropp.
När Finland låter sina medborgare köpa starköl i mataffären springer Sverige med kritik till EU, av omsorg för den finska folkhälsan. Men den finska folkhälsan är finländarnas egen angelägenhet, och EU ska inte fungera som klagoforum för förbudsivrare.
Enligt DN kommer regeringen att förbjuda rökning på uteserveringar och allmänna utrymmen. Det är inte något som borde vara föremål för politik över huvud taget. Restaurangägare borde få bestämma över sina egna uteserveringar, och rökare har lika stor rätt till det offentliga rummet som statsministern själv.
Det går att förstå varför vissa väljer att inte vaccinera sina barn, men det gör det inte mindre livsfarligt att låta bli. Utbrottet i Västsverige måste få tjäna som en påminnelse om att lita på forskning och beprövad erfarenhet, inte konspirationsteorier.
Alkohol, socker, fet mat och tobak omges av allt fler skatter, regleringar och förbud. En liten men högljudd folkhälsolobby strävar efter att, bit för bit, ta ifrån människor rätten att välja hur man vill leva och vilka risker man vill ta. Smedjan har träffat Christopher Snowdon, en av Europas främsta experter på förmynderipolitik, för ett samtal om varför majoriteten tolererar frihetsinskränkningarna – och när den kommer att få nog.