DEBATT. Alltför många gånger i historien har Socialdemokraterna låtit bli att välja sida mellan demokrati och diktatur, förrän i sista minuten. Nu upprepar sig historien med frågan om Venezuela. Såväl svenska väljare som förtryckta i andra länder förtjänar en svensk utrikespolitik som vågar stå upp för demokrati och frihet även i motvind.
Socialdemokraterna ligger illa till, men bland partikongressens missnöje skymtade tecken på att partiet har stakat ut en väg framåt: konflikten mellan stad och land. S vill göra ”ett levande Sverige” till svaret på frågan ”Vad fan får jag för skatten?” – och vem vill inte ha en levande landsbygd?
I den nya boken Blockpolitikens död hjälper Hanne Kjöller såväl borgare som sossar att orientera sig i det nya politiska landskapet. När hon reder ut vad som egentligen hände den gångna mandatperioden behöver hon inte poängtera politikernas bristande handlag. Deras misslyckanden talar för sig själva.
I dag är det 43 år sedan Astrid Lindgrens skattesaga om Pomperipossa publicerades i Expressen. Även om den fortfarande är en viktig påminnelse om värdet av låga marginalskatter, visar Timbros chefsekonom Jacob Lundbergs undersökning att hon faktiskt aldrig behövde betala 102 procent i skatt.
Socialdemokraterna och LO ljuger om Moderaternas linje i det kommande EU-valet. Det är inte bara ett problem eftersom det vilseleder väljarna; på sikt riskerar den sortens lögner att kortsluta det politiska samtalet, skriver Europaparlamentarikern Christofer Fjellner.
Den nya socialdemokratiska föreningen Reformisterna är inte ett tecken på förestående partisplittring, utan ett slugt sätt att organisera ett användbart internt motstånd att utnyttja i förhandlingar med de andra partierna i regeringsunderlaget. Det är inte utan att man som gammal partisekreterare blir imponerad.
Lundaprofessorn Ingemar Ståhl argumenterade i många decennier för marknadslösningar, trots att tidsandan var en helt annan. Han kritiserade hyresregleringen och lade grunden för dagens lånebaserade studiemedelssystem. Ståhl kommer säkerligen att bli aktuell igen, skriver Mårten Viberg, som läst en ny bok om hans gärning.
DEBATT: Centerpartiet och Liberalerna har nu överlåtit regeringsmakten till två partier som har en statisk syn på ekonomi, är förtjusta i regleringar och statlig kontroll och som för en utrikespolitik förankrad i 1970-talets socialdemokratiska världssyn. Politiken i ett modernt samhälle består av mer än 73 punkter, skriver Gunnar Hökmark (M) europaparlamentariker.
Att vara ung bör inte vara en merit i politiken. Riksdag och regering ska inte spegla befolkningens sammansättning utan väljarnas önskemål. Fler ungdomar på maktpositioner bidrar inte till fler erfarenheter, utan färre.
Sverige skulle ha lägst arbetslöshet i EU år 2020 – men jobblöftet blev ett praktfiasko. Nu försöker Stefan Löfven sopa sitt eget misslyckande under mattan, men det håller inte. Den socialdemokratiska jobbpolitiken fungerar inte.
Hon utlöste en demokratisk kris, portades från Mellanösterns enda fungerande demokrati och anklagade Nato för att hota Sverige. Får Margot Wallström förnyat förtroende som utrikesminister lär hon dessutom sitta i Vänsterpartiets knä. Det ser mörkt ut för utrikespolitiken den kommande mandatperioden.
Nu sprids flertalet missuppfattningar om orsaken till att självförsörjande, laglydiga människor utvisas ur Sverige på grund av mikroskopiska missar i anställningsavtal. Exempelvis påstås övergångsregeringen ha varit förhindrad från att agera – när det i själva verket är regeringen Löfven som har förhalat frågan under hela mandatperioden, medan utvisningarna har fått fortsätta.
På kort sikt ser det ut att finnas mycket positivt i den uppgörelse som slutits mellan C, L, S och MP. På längre sikt spelar dock partierna ett högt spel. Isoleringsstrategin är inte hållbar, skriver Karin Svanborg-Sjövall.
Sveriges systemkramande socialdemokrati saknar i allt väsentligt lösningar på den misstro, det utanförskap och den populism som alltmer präglar västvärlden. Den borde inspireras av den brittiska debatten, där mittenvänstern vågar tala om kärnfamiljer och nationell sammanhållning i stället för trötta talepunkter om att ”högern valt skattesänkningar i stället för investeringar i välfärden”.
Arbetarrörelsen förstår inte varför Socialdemokraterna gjorde ett katastrofval eftersom arbetarrörelsen varken förstår sig själv eller väljarna. Dagens socialdemokrati är ett socialliberalt projekt utan insikt om skillnaden mellan klyftor och skillnader, eller mellan ägande och kontroll, skriver statsvetaren Stig-Björn Ljunggren efter att ha läst tankesmedjan Katalys valanalys.
I Sverige har Socialdemokraterna kampanjat under parollen ”Svenska modellen ska utvecklas, inte avvecklas”. Samtidigt har de i EU varit en drivande kraft bakom det största hotet mot den svenska modellen: den sociala pelaren. Stefan Löfven, som byggde sin karriär i fackföreningsrörelsen, kan komma att gå till historien som mannen som inledde avvecklingen av den svenska modellen.
Stefan Löfven duckar för de allvarliga avslöjandena om extremismen som frodas i SSU. Men om inte partiet reagerar med krafttag mot de ansvariga i Skånedistriktet och förbundsledningen återstår att göra som både Moderaterna och Sverigedemokraterna har gjort: att klippa banden till ungdomsförbundet helt. Ett parti som berömmer sig om sin värdegrund har inte råd att samtidigt agera plantskola åt extremister.
Man kan inte samtidigt upprätthålla normer för vilka åsikter som är acceptabla att yttra, och driva en normkritisk agenda. I sin ovilja att göra det första har SSU och socialdemokratin hoppats att den som yttrar sig nedsättande om exempelvis HBTQ-personer eller judar av sig själv ska anpassa sig till majoriteten och byta åsikt. Men så fungerar det inte.
Stackars Dagens Nyheters ledarredaktion. Samma vecka som de äntligen bekänt politisk färg och kommit ut som socialdemokrater, efter att ha mumlat i skägget hela valrörelsen, så har Kvällsposten den dåliga smaken att dra fram en massa komprometterande uppgifter om SSU i allmänhetens ljus.
SSU i Skåne har tagits över av en aggressiv falang som bland annat sprider homofoba åsikter. Det sätter fingret på ett problem med den postkoloniala, intersektionella vänstern: Om man uppfattar vissa grupper som offer för ett kolonialt arv, blir det i sin tur problematiskt att som representant för majoritetssamhället rikta kritik mot dem. Det ger upphov till en undfallenhet som kan orsaka stora problem för socialdemokratin.