
Politik är att vilja – att regera är att kunna
Med januariöverenskommelsen har Sverige fått en regering som inte vill, stödpartier som inte kan och en opposition som inte får. Krisen i Arbetsförmedlingen det tydligaste exemplet.
Med januariöverenskommelsen har Sverige fått en regering som inte vill, stödpartier som inte kan och en opposition som inte får. Krisen i Arbetsförmedlingen det tydligaste exemplet.
För tjugo år sedan var Ulf Kristersson en pådrivande kraft bakom strävandena att få de borgerliga partierna att närma sig varandra. I dag tror han fortfarande på ett gemensamt borgerligt projekt, de nuvarande samarbetssvårigheterna till trots. Tobias Samuelsson har träffat Moderatledaren för Smedjans räkning.
I tre politiska reformvågor förvandlade socialdemokratin ett livskraftigt civilsamhälle till en bidragsberoende spillra. Det i sin tur gör att människor har svårt att se trovärdiga alternativ till offentlig regi vad gäller många samhällsuppgifter. Borgerligheten har allt att vinna på att ta strid för sfären bortom marknad och politik.
Upprördheten över partiledares närvaro på Micael Bindefelds födelsedagskalas i Israel handlar mindre om mutmisstankar och jäv, och mer om ett brott mot en svensk politisk tradition. I Sverige förväntas den politiska eliten låtsas vara som folk är mest. När politiker ogenerat festar med kändiseliten raseras illusionen, och förtroendet.
Offentliga byggprojekt spräcker nästan alltid budget. Bara i Stockholm har det skett med bland annat Nya Slussen, Nya Karolinska och Friends arena. Anledningen är att alla inblandade – utom de skattebetalare som står för notan – tjänar på att man först gör glädjekalkyler och sedan, när budgeten spräcks, skjuter till nya pengar.
Carl Bildts gärning på det utrikespolitiska området är allt annat än okontroversiell. Ändå har den omgärdats av en närmast underdånig respekt i moderata kretsar. Den senaste tidens debatt om Bildts insatser på den internationella arenan kommer inte en dag för tidigt, menar Daniel Schatz, doktor i statsvetenskap och fri skribent.
Emma Carlsson Löfdahl har fortsatt kvittera ut arvode från riksdagen samtidigt som hon utretts för bedrägeri. Riksdagsledamöter ska inte tvingas avgå på grund av brottsmisstankar – de kan vara ogrundade. Men de ska inte heller kunna säga att de tar time out och sedan lyfta arvode för en tom stol. Riksdagen behöver genomtänkta time out-regler.
Politiker försöker lösa Sveriges integrationsproblem med ogenomtänkta, kortsiktiga beslut. Sedan måste lärare, poliser och sjukvårdspersonal ute i verkligheten försöka städa upp efter dem. Det är tack vare dem, inte tack vare politiken, som Sverige fortfarande faktiskt fungerar.
En av konservatismens bärande idéer är att lyssna på den som har erfarenhet. M-veteranen Lars Tobissons nya bok visar på många möjligheter att lära av historien, och sätter den kortsiktiga, självupptagna moderna svenska politiken i ett mindre smickrande perspektiv.
I dag firar riksdagens näst minsta parti 85 år. Liberalerna står inför ett vägval, men inte det som har beskrivits i medierna. Nyamko Sabuni har goda förutsättningar att föra vidare och utveckla Bertil Ohlins socialliberalism, med lika delar liberal nationalism och socialt ansvarstagande, menar Jenny Sonesson.
Grattis, skattebetalare. Från och med i dag börjar du att arbeta ihop dina egna pengar. Fram till idag har varenda krona som du tjänat in gått till stat, kommun och landsting. Men offentlig sektors problem beror inte på resursbrist, och kommer inte heller att lösas med högre skatter. Men för högskatteförespråkarna har skattetrycket blivit ett självändamål.
Det blir allt svårare att ta svensk politisk debatt på allvar. De många avsiktliga missförstånden har börjat spilla över i en misstolkningsreflex som slår till så fort den får chansen.
Sverige har omfattande problem med integrationen av nyanlända invandrare. Samtidigt som utanförskapsområdena blir fler växer sig parallella samhällsstrukturer starkare. Den norske statsvetaren och författaren Asle Toje har besökt Göteborg för att ta reda på vad detta beror på.
Principen att all offentlig makt utgår från folket är inte så bra som den låter. Den inställningen gör att det saknas gränser för vad som kan anses ingå i det offentliga åtagandet; gränser som Sverige i dag är i stort behov av. Regeringsformen behöver reformeras.
STIG-BJÖRN LJUNGGREN SÖKER PARTIERNAS SJÄL, DEL 8. Sverigedemokraterna tror på möjligheten att ta Sverige tillbaka till Per Albin Hanssons och Erlanders tid. Om det fungerar återstår att se, men redan nu ser det ut som att Sverigedemokraterna färgar av sig mer på andra partier än vice versa.
STIG-BJÖRN LJUNGGREN SÖKER PARTIERNAS SJÄL, DEL 7. Ebba Busch Thor har givit Kristdemokraterna en ny förpackning, men innehållet är detsamma. KD är i själ och hjärta ett kristet välfärdsparti som vurmar för småföretagande, familj och solidaritet. Bakom den hårda retoriken värnar partiet fortfarande de mjuka värdena.
STIG-BJÖRN LJUNGGREN SÖKER PARTIERNAS SJÄL, DEL 6. Socialdemokraterna anklagas ofta för att vara ett principlöst maktparti, men principlösheten har ett syfte. Socialdemokraterna offrar så mycket för makten, för att sedan kunna utnyttja den till att ”demokratisera” allt från socialt liv till näringsliv.
STIG-BJÖRN LJUNGGREN SÖKER PARTIERNAS SJÄL, DEL 5. Det finns en anledning till att Centerpartiet och Socialdemokraterna dras till varandra. Två intressepartier med varsin hästhandlarsjäl har i decennier tävlat om vem som kan lura vem. Januariavtalet är bara den senaste i en lång rad matcher.
STIG-BJÖRN LJUNGGREN SÖKER PARTIERNAS SJÄL, DEL 4. Liberalerna är ett parti med extremt självförtroende. I deras värld är de det enda idéburna partiet, som kämpar för friheten mot nationalister, konservativa och socialister. Nu återstår bara att utvecklingen ska visa resten av världen att Liberalerna minsann haft rätt hela tiden.
STIG-BJÖRN LJUNGGREN SÖKER PARTIERNAS SJÄL, DEL 3. Vänsterpartiet är benhårt övertygat om att socialismen ligger i människans natur, och att kapitalismen är dömd att misslyckas. Det är den övertygelsen som fått V att hålla ut i mer än hundra år, utan att nå ett snittstöd på mer än sex procent av väljarkåren.