Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Smedjan

Dags för liberal väckelse

Marknadsekonomi och privata alternativ levererar valfrihet och bättre resultat. Ändå vill en stor del av det svenska samhällets beslutsfattare använda ett planekonomiskt system för att styra över välfärden. Så löser vi inte dagens problem, skriver Gunnar Hökmark.

Ensamheten är mindre där friheten är större

Den socialdemokratiska redaktören Payam Moula sällar sig till den långa raden av förkunnare av nyliberalismens död. Ensamheten är ett av de stora problem som liberalismen inte klarar av att hantera, enligt Moula. I verkligheten är det tvärtom, skriver Caspian Rehbinder.

Timbro är den ultimata projektionsytan

De senaste dagarna har en rad inlägg publicerats om näringslivets opinionsbildning och borgerlighetens ideologiska vägval. Är marknadsliberalismen på väg ut? Medvetna missförstånd och felaktiga påståenden staplas på varandra, menar Timbros vd, Karin Svanborg-Sjövall.

Friheten kläms i en alltför trång korridor

Om kontrollen över staten växer i takt med att statens kapacitet utvidgas så behöver en större stat inte innebära mindre frihet. Det är en av teserna i The Narrow Corridor av Daron Acemoglu och James Robinson. Mattias Svensson läser en bok som, trots intressanta poänger, är på tok för okritisk till statens tillväxt.

EU lär förändras radikalt när britterna lämnar

I dag lämnar Storbritannien EU. Det kommer att bli tomt. Men Storbritanniens utträde är också en signal om att väsentliga frihetliga värden kan stå på spel för Sverige. Är det dags att föra ett samtal om huruvida klassiskt frihetliga värden i Sverige främjas bäst i eller utanför EU?

Låt inte liberalismen bli maktens redskap

IDÉDEBATT | Tyler Cowen har många tänkvärda resonemang kring en liberalism som betonar statens kapacitet. Men som ny ideologisk inriktning riskerar en sådan tankevärld att bli maktens redskap. Detta är den första texten i en serie där vi tar tempen på den klassiska liberalismen.

Har alla liberaler blivit statskramare?

Allt fler tycks mena att vi idag ställs inför samhällsproblem som kräver att statens kapaciteter utvidgas. Stämmer det? Har i så fall den klassiska liberalismen spelat ut sin roll? Eller är det tvärtom så att det statskritiska perspektivet behövs ännu mer, just därför. I dag inleder Smedjan en debattserie där vi låter ett antal borgerliga skribenter mötas i frågan om statsliberalismen.

Vad liberaler inte förstår

En av liberalismens baksidor är dess oförmåga att förstå den sortens drivkrafter som får en del människor att vara beredda att dö för religionen eller nationen. Denna oförmåga förklarar somliga liberalers upprörda reaktioner när ”Sveriges Steve Bannon” Malcom Kyeyune påpekar att vissa människor faktiskt lockas av blodig kamp.

Den ständigt närvarande Geijer

Erik Gustaf Geijer löper som en röd tråd genom 1900-talets politiska debatter. Liberaler, konservativa och socialdemokrater kan alla hitta inspiration i hans texter. Stig-Björn Ljunggren reflekterar över en politisk filosof som dyker upp i allt från egnahemsrörelsen till interna SSU-konflikter.

På havet räddar staten inga liv

Livräddning borde vara en välfärdsstatlig kärnverksamhet. Men till sjöss upprätthåller frivilliga krafter tryggheten. Historien om Sjöräddningssällskapet är en berättelse om en statsindivualistisk anomali – som ligger helt rätt i tiden.

Demokratiskt tyranni är också tyranni

Flera mänskliga rättigheter, som rätten till personlig integritet och rätten till en rättvis rättegång, står lågt i kurs i Sverige. I en sådan situation måste vi akta oss för att ge efter för majoritetens tyranni. Allt är inte guld som glimmar, och allt som är demokratiskt beslutat är heller inte alltid rätt.

Så spelar S ut liberaler och konservativa mot varandra

När liberaler och konservativa försöker att positionera sig emot varandra gör de det genom att inta socialdemokratiska ståndpunkter. Trots att det gamla arbetarpartiet är en spillra av sitt forna jag fortsätter de borgerliga att använda den socialdemokratiska ståndpunkten som måttstock. Den som intar en socialdemokratisk ståndpunkt anses helt enkelt lite finare än sin motpart.

1989 var ett upp och nedvänt 1968

Det politiska minnet är kort. I dag finns ingen vettig människa som beklagar det politiska jordskred som inträffade 1989. Men 1989 var det annorlunda. Fram till dess bedrevs kulturkriget som inletts 1968 ensidigt från det öppna samhällets motståndare. I dag är 1989 års idéer hotade på nytt.

DEBATT: Omskärelseförbud är inte liberalt

Frågan om huruvida religiös omskärelse av pojkar ska vara tillåten visar hur lätt liberaler blir illiberala. I ivern att verka för en liberal princip glömmer de bort andra som är minst lika viktiga. Konsekvensen blir inte liberal tolerans, utan intolerans, skriver Jacob Rudenstrand, Svenska Evangeliska Alliansen.

Åter till socialliberalismen

I dag firar riksdagens näst minsta parti 85 år. Liberalerna står inför ett vägval, men inte det som har beskrivits i medierna. Nyamko Sabuni har goda förutsättningar att föra vidare och utveckla Bertil Ohlins socialliberalism, med lika delar liberal nationalism och socialt ansvarstagande, menar Jenny Sonesson.

Deplattformiseringen som gick bet

Den brittiska regeringen har återinstallerat den konservative filosofen Roger Scruton som ordförande för en bostadskommission, en post från vilken han fick sparken efter en smutskastningskampanj från vänster. Det är hög tid att också den svenska borgerligheten slutar låta vänstermegafoner definiera vem som ska få komma till tals i offentligheten.

I Liberalernas värld har de haft rätt hela tiden

STIG-BJÖRN LJUNGGREN SÖKER PARTIERNAS SJÄL, DEL 4. Liberalerna är ett parti med extremt självförtroende. I deras värld är de det enda idéburna partiet, som kämpar för friheten mot nationalister, konservativa och socialister. Nu återstår bara att utvecklingen ska visa resten av världen att Liberalerna minsann haft rätt hela tiden.

Högerväljarna är den nya mitten

Det är på högerkanten som den politiska kampen avgörs. Socialdemokraterna vann regeringsmakten men förlorade kampen om väljarna. Med en allt större grupp väljare som definierar sig själv som höger och minst fyra partier som gör anspråk på högerpositionen i svensk politik hårdnar kampen om högerväljarna.

1 2 3 4 5