En av konservatismens bärande idéer är att lyssna på den som har erfarenhet. M-veteranen Lars Tobissons nya bok visar på många möjligheter att lära av historien, och sätter den kortsiktiga, självupptagna moderna svenska politiken i ett mindre smickrande perspektiv.
STIG-BJÖRN LJUNGGREN SÖKER PARTIERNAS SJÄL, DEL 2. Moderaterna vill skilja på marknad, stat och samhälle. Problemet är att de verkar i ett land där stat och samhälle räknas som en och samma sak. Denna förödande begreppsglidning får den enkla skattesänkarsjälen att ständigt skava mot verkligheten.
Det är på högerkanten som den politiska kampen avgörs. Socialdemokraterna vann regeringsmakten men förlorade kampen om väljarna. Med en allt större grupp väljare som definierar sig själv som höger och minst fyra partier som gör anspråk på högerpositionen i svensk politik hårdnar kampen om högerväljarna.
Moderaterna i Stockholm röstade i helgen för att driva frågan om att avskaffa de statliga medieföretagen. Den moderata omsvängningen i public servicefrågan innebär att vi förhoppningsvis kommer att få en intressantare och mer ideologisk mediedebatt de kommande åren.
Efterfrågan på liberalkonservativa idéer och politiska förslag tycks högre än på mycket länge. Ändå har det historiskt liberalkonservativa partiet framför andra i Sverige, Moderaterna, inte gynnats av utvecklingen. Kommer Moderaternas ideologiska återställare att räcka för att vinna tillbaka de liberalkonservativa väljarna?
Moderaterna har trovärdighetsproblem. Det gamla högerpartiet har misslyckats med att surfa på den högeropinion som vunnit allt mer mark på senare år. Från att ha varit det ledande borgerliga partiet och det självklara högeralternativet står M utan självklar roll i det nya politiska landskapet och helt utan egna profilfrågor.
Varför behövde egentligen Anna Kinberg Batra avgå? Det som gör hennes nya memoar läsvärd är tyvärr inte svaret på den frågan. Inifrån är en fängslande personlig berättelse om de 997 dagarna Kinberg Batra var partiledare och en intressant inblick i livet som topp-politiker, men den är också ett försvarstal. Ett försök till upprättelse helt byggt på pathos som faller på avsaknaden av substans.
Värnskatten är oförsvarbar både i etiska och ekonomiska termer, men medan Socialdemokraterna var beredda att förhandla bort värnskatten helt vill Moderaterna bara trappa av den. När till och med Socialdemokraterna med sin fientliga inställning till höginkomsttagare är beredda att göra sig av med den, är det en skam att Moderaterna inte bjuder över dem.
För bara ett år sedan var Moderaternas liberalkonservatism uträknad av många. De hade fel. Tvärtom blev partiets valresultat något bättre än snittet de tre senaste decennierna. Men huvuduppgiften kvarstår: att gjuta fundamentet till ett nytt samhällskontrakt, samtidigt som man gör vad man kan för att ta över Rosenbad tillsammans med de övriga Allianspartierna.
Efter valet återstår bara dåliga alternativ, men bara Alliansen håller samman lär Sverige inte kollapsa än på ett tag. Svårigheten blir, för både M och S, att förhålla sig till Sverigedemokraterna och deras hot om att fälla budgetar till höger och vänster.
I det sista avsnittet före riksdagsvalet träffar Smedjans redaktörer Lars Anders Johansson och Blanche Jarn den moderate riksdagsledamoten Hanif Bali.
DEBATT. Sverige står inför stora problem och regeringen Löfven är i desperat behov av att bytas ut. En röst på SD är dock inte en röst mot Stefan Löfven, utan högerväljare måste lägga sin röst där den på riktigt skiftar maktbalansen mot en ny regering. I gengäld får Moderaterna aldrig mer avstå från att driva sin egen politik, skriver Benjamin Dousa, ordförande för MUF.
Varför tappar borgerliga partier i opinionen? Borgerligheten är till sin natur ett frihetsprojekt. Om de borgerliga partierna inte förstår att deras existensberättigande är att verka för att skydda individ och civilsamhälle från politiska ingrepp finns ingen anledning att rösta på dem.
DET BORGERLIGA STOCKHOLMSSYNDROMET DEL 2. Moderaterna har misslyckats med att fånga upp högervridningen i väljarkåren och ser ut att gå mot sitt sämsta valresultat sedan 2002. Kanske beror det på att partiet kämpat så hårt för att vinna mittenväljare att man tagit sina egna kärnväljare för givna. Kanske beror det på en närmast panisk rädsla för att driva högerpolitik.
Samtidigt som Stockholmsmoderaternas ställningstagande i frågan om Nobelcenter riskerar att orsaka ett väljartapp, sitter partiledarens fru Birgitta Ed i styrelsen för Nobelhuset AB, som driver planen på den problematiska byggnaden. Att nästa statsminister kan komma att vara så tätt förknippad med ena sidan i en så infekterad debatt är ett orosmoln.
Att de traditionella maktpartierna går kräftgång i opinionen är inte ett tecken på en demokrati i kris, utan på ett partipolitiskt etablissemang som distanserat sig från medborgarna. En demokrati kan inte vara beroende av enskilda partier för att fungera. Kanske kan de gamla maktpartiernas kris tvärtom leda till den vitalisering som demokratin behöver.
Alliansen har dödförklarats många gånger. Socialdemokraterna förstod inte alls varför de borgerliga inte bara kunde gå skilda vägar och låta Stefan Löfven bygga upp ett hållbart mittensamarbete. Men alliansen är mycket mer än partiledarnas presskonferenser. Den kommer inte att upplösas i första taget.
I det fjärde avsnittet av Smedjanpodden diskuterar Lars Anders och Blanche Moderaternas nya valslogan, "Lika för alla" - är det ännu ett försök att triangulera Socialdemokraterna, eller i själva verket en återgång till klassisk borgerlig strävsamhetsmoral?
Moderaterna försöker för fjärde gången vinna väljare genom att i retoriken ställa sig så nära Socialdemokraterna som möjligt. Men det politiska landskapet är annorlunda nu än 2006 och 2010 och väljarkåren står i stor utsträckning till höger om sina partier. Moderaterna har allt att vinna på att stå upp för sin egen ideologi i stället för att imitera andras.
Moderaterna bör inte låta sig stressas av svaga opinionssiffror. Den idépolitiska förnyelse som påbörjats under mandatperioden måste fullföljas och partiet behöver söka ideologisk strid med både S och SD, skriver Andreas Johansson Heinö.