I morgon röstar riksdagen igenom EU:s frihandelsavtal med Kanada, Ceta. I princip alla tullar mellan EU och Kanada avskaffas, men avtalet river också ned flera andra handelshinder. Vänsterröster som Katalys målar upp detta som ett hot, men i själva verket gör Ceta svenska företag och konsumenter till vinnare.
Olof Lavesson (M) har lett kulturutskottets arbete sedan 2015 och samtidigt drivit moderat kulturpolitik i opposition. Efter två mandatperioder med Kulturdepartementet har Moderaterna tillbringat tre år i kulturpolitisk opposition. Hur är det att bedriva moderat kulturpolitik under en miljöpartistisk kulturminister? Vad har förändrats sedan Moderaterna styrde departementet?
Det är inte den som tar flyget till solsemestern en gång om året som ska skämmas, utan Aftonbladets ledarredaktion som vill göra solsemestern till en klassfråga. Såväl klimatfrågan som transportsystemen är för komplexa för att skuldbelägga den som väljer flyget framför tåget när tåget inte är ett realistiskt alternativ.
I helgen tog Sverige emot Nordkoreas utrikesminister Ri Yong-ho. Samtidigt visar rapporter från FN och International Bar Association att det finns tillräckliga bevis för att fälla den nordkoreanska regimen för brott mot mänskligheten i Internationella brottmålsdomstolen. Våldet, förtrycket och tortyren som regimen utsätter folket för saknar motstycke.
Det är på fria marknader man löser miljöproblem. Därför är det ett problem att miljörörelsen snarare verkar inspireras av det gamla Sovjet än den fria världen, trots att kommunismen behandlade naturen lika skoningslöst som den behandlade människor. Det planeten behöver är utveckling, inte förbud.
Bo Hammarlund nya biografi om Magnus Jacob Crusenstolpe tillför dessvärre inte mycket nytt. Den långtgående kontextualiseringen gör dessutom att huvudpersonen själv hamnar i skymundan. I stället borde Crusenstolpe och hans texter ha stått i fokus, menar Björn Hasselgren.
Den nationalromantiska rörelsen kring förra sekelskiftet uppfattas numera som inbundet fixerad vid det svenska, men var betydligt mer öppen mot utlandet än vad man vanligen föreställer sig. Den hyllade både det svenska och det utländska och därför fungerade öppenheten. När man i vår tid vill vara öppen mot omvärlden är det vanliga receptet att förringa det svenska, för att hylla det utländska. Det är ett dåligt recept, för den som känner sig hotad blir inte öppen.
Martin Selmayr är en av EU:s mäktigaste personer. Ändå vet ingen utanför Bryssel vem han är, och när det nu blåser upp till storm runt honom rapporteras knappt ett ord i svenska medier. Vårt bedövande ointresse för den union vi själva ingår i är ett hot mot både frihet och demokrati.
Astma- och allergiförbundet menar att filmen Tårtgeneralen förminskar och nedvärderar doftallergiker. Frågan är bara vad förbundet självt gör när det uttalar sig som att minsta antydan till ett skämt om allergi är något allergiska personer måste skyddas från. Man behöver inte vara överkänslig bara för att man är allergisk.
Sverige har hundratals utanförskapsområden, omfattande problem i skolsystemet, en polisiär oförmåga att lösa mängdbrott och bidragssystem som försörjer radikala islamistgrupper. Men att åtgärda allt detta är betydligt svårare än att angripa några dussin konfessionella skolor. Så politikerna väljer att angripa några dussin konfessionella skolor.
Den del av vänstern som intresserar sig mer för klass än för identitet har rätt: Sverige är ett klassamhälle. I ett fritt samhälle kommer nämligen skillnader att märkas – både ekonomiska, sociala och kulturella – som ett naturligt resultat av att människor har olika intressen, olika mål och olika livsstil. Alternativet vore att hindra dem från det, avskaffa äganderätten och göra sig av med meritokratin – för att göra sig av med ett problem som i jämförelse är trivialt.
Med vilken rätt fattar dagens politiker beslut för morgondagens generationer? Och omvänt, vilken rätt har vi i dag att kasta bort tidigare generationers visdom? Patrik Strömer har läst Thomas Paines snart 240 år gamla stridsskrift för en demokrati styrd av medborgarnas vilja, inte nedärvda traditioner.
Statskontorets utvärdering av polisreformen visar på allvarliga brister. Det borde inte komma som en överraskning. Skiftar balansen mellan centralt och lokalt för långt mot det första, tappar myndigheten både trovärdighet och förankring. Centraliseringen av polisen var ogenomtänkt, och det börjar bli bråttom att rätta till problemen.
Vänstern vill ha höga skatter, men vågar inte försvara dem. I stället för att diskutera Sveriges höga skattetryck och argumentera för det, försöker vänstern framställa det som att vi har mycket lägre skatter än vi har.
Marknadsekonomi och liberalism existerar inte i ett vakuum utan vilar på en filosofisk och moralisk grund. Sedan marknadsliberalismen under 1980-talet ingick ett resonemangsäktenskap med postmodernismen har dess företrädare haft svårt att hitta tillbaka till sina intellektuella rötter.
W E B Du Bois kom att bli en inspirationskälla för den svarta amerikanska separatismen från Malcolm X till Muhammad Ali men också för den nutida svenska identitetspolitiken. Går man tillbaka till Du Bois intellektuella rötter hamnar man dock i nazismens inspirationskällor.
DEBATT. Det är lönlöst att tro att EU-projektet kan återfå sin förut hälsosamma skepnad genom nedbantningsreform. Talet om förutsättningslös EU-reform är ett låtsasspel som alltid leder till ännu mera EU, skriver Mark Brolin, omvärldsstrateg och författare.
Filmen The Death of Stalin, som går på bio nu, gör komedi av maktkamperna inom Sovjetunionens elit. Att få skratta åt den styrande eliten i ett ondskefullt system är ett nöje, bara man inte glömmer bort vad det är man skrattar åt.
Smedjan firar ett år och ser tillbaka på ett år av framgångar. Nu blickar vi fram mot ett valår och ett medielandskap i hastig förändring. Medan övriga samhällsdebattörer ställer in sig på att driva valrörelse rustar sig Smedjans redaktion för att vara deras dåliga samvete.
Såhär ett valår är Philip Lerulfs nya bok Marionetterna högaktuell. Den handlar om socialförsäkringarna och ger på knappa hundra sidor både en gedigen historik och en inblick i de många problemen. Lerulf visar att systemen varken gör oss trygga eller fria. Ändå vill svenskarna inte veta av något alternativ.